världens minsta hus

det börjar bli uppenbart
att det snart
är dags
att packa ihop mina saker
och flytta härifrån.

på skolan stressar de.
slututställning
städning
pressreleaser och
affischer.
jag blir istället en aning
apatisk.
sätter på min ipod och
glömmer bort
var jag är.
ritar ett blandband.

min tid går åt till att fundera
på vart jag ska ta vägen
sen.
kanske göteborg
kanske stockholm
kanske världens minsta hus
i en skog
på hemlig ort.
ingen el eller varmt vatten.
minst 2 mil till närmaste
affär.
inga bussar
bara halvdåliga cykelvägar.
isolering.

jag tänker att jag kan bo så.
sen kommer jag på
hur bekväm jag egentligen är.

parentes.
känner för övrigt inte igen
mina händer.
något har skett.
kanske är det bra för jag
tyckte inte om dem innan och
nuförtiden
verkar de klara av mer.
åstadkomma bättre saker.
så kanske är det bra.
slut på parentes.