kära barn

idag har jag sprungit
en mil.

känner mig precis
lika värdelös
som dagen innan.

en mil hit eller dit
verkar inte göra
mycket skillnad ändå.

åh.
jag har druckit
kaffe med farmor
också.

hon kallar mig alltid
för kära barn.

"kära barn! ta lite mer
kaffe."

jaherregud.
kära barn.
det bästa jag vet.

underjorden

sitter på en fest
i kålltorp
och det är fullt
av kroppar.
överallt kroppar.

jag dricker upp
en vinflaska.
tömmer den.
får mer vin.
tar tag i någons hand.
vill bort.

vi tar en spårvagn
och åker rakt ner
i underjorden.

en tjej ger mig
en öl.
jag ser någon jag
känner
och så börjar hjärtat
göra sig påmint.
dricker ölen.

tänder en cigg
och väntar.
och den kommer.
och den tar min hand.
och den stryker
lite lätt på min kind
med tummen.

sen frågar den
om jag vill med hem
för det finns te
och kaffe
och varm choklad.

men i fyllan känns det
som en bra idé
att spela svårfångad.
så jag säger kanske
men vet att
mitt kanske är ett ja.

för ni vet.
den har det finaste
födelsemärket.

när jag går
råkar jag ta
någon annans halsduk
för jag hittar inte
min.

när jag går
ringer jag
och vi möts upp.

så dricker vi
te.
och jag låser in
mig i badrummet.
elin ringer och
vi viskar i fem minuter.
hon säger stanna.

jag stannade.

vendelas bästa placebo

det är lördag.
jag har varit bakfull
hela dagen.

druckit juice.
ätit majsbröd.
gjort spellistor.

här är mina bästa
placebolåtar.:

vendelas bästa placebo

ha en roligare
kväll än vad
jag har.
okej?
lova.

kroppen maten

för flera år sen
fick jag en bok
av mamma.

en såndär självhjälpsbok.
en som jag inte
orkat öppna än.
den heter
"bli vän med kroppen
och maten".

och jag kan
liksom se det
framför mig.
hur jag blir vän
med min kropp.
hur vi... bondar.
connectar liksom.

sen ska vi bli bästisar
med maten.
charma röven av den.
göra allt det där
som bästisar gör.
gå på bio.
festa.
sova skavfötters.

det kommer bli så bra.
jag
kroppen
maten.

linnéa

hon har varit min
vän
så himla länge nu.

vi var åtta
och hängde knäveck
och pratade.
vi gungade.
vi var alltid försenade
efter gympan.

hon sov över.
bodde hos mig i en
vecka
när vi seglade tillsammans.
två små tjejer
och en optimistjolle.
det stora havet.
hon åt en glass
trots laktosintolerans.
vi seglade på dagarna
och simmade på kvällarna
och det var så mycket
sommar man kunde
begära.

sen kom något emellan.
en annan.

efter något år
hittade vi varandra igen.
hon sov över.
hon fick mig alltid
att skratta.
vi delade hemligheter
och gjorde listor.

och så tappade vi
varandra igen.
jag blev en tuff tjej.
slutade äta
och stod ut i ett år.

jag fick min första mens
på hennes födelsedag.
den sommaren
ringde jag henne igen.
och vi började ses.
lite i smyg.
vi kvällsbadade i nolvik
igen och jag
slängde bort hennes
bikinidel.

när skolan började
blev allt komplicerat.
hon ringde och sa att det
kanske är bäst
om vi inte är vänner?
hennes andra vän
gillade inte mig.

jag föll ner i ett hål
och slutade äta
igen.

efter en vecka
ringde hon igen.
hade ångrat sig.
sen dess har mycket hänt
men vi har varit
tillsammans.
ibland tänker jag
att vi är nästan en.

parentes.
det dröjde många år
innan jag vågade
berätta att jag var sjuk
och jag vet att hon
kanske inte förstod men
hon lyssnade.
hon pratade aldrig bort
det.
slut parentes.

och hon är alltid okej
och jag är alltid okej.

och ja just det.
jag älskar henne.

skrivkrampen

jag har inte kunnat
rita på ett tag.
det kan jag nu.

däremot har min
förmåga att skriva
försvunnit spårlöst.

ber om ursäkt för
detta.
ska skärpa mig.
ska berätta saker.
ska skriva om något
som hände
för längesen.
lovar.

vildingarna

carol: well
uhm
what about loneliness?

douglas: what he's saying is
will you keep out
all the sadness?

max: i have a sadness shield.
that will keep out
all the sadness.
and it's big enough
for all of us.

familjen annorlunda

det finns en
serie som går på teve
som jag har
hookat på totalt.

den heter familjen annorlunda
och där får man följa
ett gäng familjer
som har skitmånga barn.

alltså.
stört många.
och det är alltid kaos.
alltid.

det lagas mat till
ett helt kompani och
så ska det diskas.
och ingen diskmaskin
har de
så det blir ett stort
berg med tallrikar och
glas och bestick.

och papporna är
såna tofflar.
och mammorna är
så lyckliga
och allt är så bra
och titta på alla våra barn!

ungarna.
herregud.
de skriker och gråter
och tappar tänder
och slår sig och stoppar
sina små huvuden
i toaletten.
och äter jord.

allt tas med en
klackspark.

nejdå
det är inga problem
att få mimmis fotbollsträning
att gå ihop med lille
johans friidrott.
och alla går ju i skola
och dagis på samma ställe!
himla praktiskt.

sen föder de lite fler
barn
för åtta räcker ju inte.
de blir på smällen
och föder och föder.
det finns ingen hejd på
barnafödandet.

"det är ju så vääärt det!"

jag vill verkligen
inte ha barn.
speciellt inte om de
äter jord
och stoppar huvudet
i toaletten.

hujedamig.

ritnatten

jag nattritar
fast jag inte borde.
men hurihelvete
ska man kunna sova?

och det blir väl
inte så bra.
men det görs.
och jag har inte
kunnat rita
på så himla länge.

så jag måste låta det ske.

det kommer bli
en lång natt.
helt okej.

nittiosäng

vi möts upp
i brunnsparken
och tar första bästa
vagn mot
andra lång.

vi dricker öl
vi diskuterar
vi skriker
vi skrattar
vi dricker mer öl.

två till kommer.
en nästan lite för sent.
vi går.
in i en folktom båt
en öl till
och ut igen.

en kö.
ett snabbmatställe.
en till spårvagn.
snö på spåret.
sitta och vänta.

hon ringer ett samtal
och pratar i tjugofyra
minuter.
jag pratar danska.

nästa ställe.
dansa lite.
mer öl.
och sen gå hem
tillsammans.

och lilla nittiosängen
och snökaoset
och morgonprata.

hon går vid fem.
mina lakan är
vridna och skrynkliga
och sängen
känns halvtom.

arytmier II

idag har mitt hjärta
varit sådär
olydigt igen.

blev lite förvånad
för det har
skött sig bra
på sistone.

jag vet att jag
kanske slarvat lite
men knappast
så att det borde kännas av.

för idag har jag
fått lägga mig ner
två gånger.
när hjärtat hoppar
över slag.
såpass att jag blir
yr.

som om...
jamen
som om det vilar sig
för att sedan
ta igen förlorad tid.
jag vet inte.
vet bara att det är
obehagligt.
och att jag blir
rädd.

så.
snälla hjärtat.
skärp dig.
okej?

konversation II

Vendela säger:
snart tillbaka

Elin säger:
aah
nu har det ju gått 30min1

Vendela säger:
hahaha
ja, det har det ju. ännu mer.
kollade klart på skidskyttet. sverige vann.

Elin säger:
hahahhahahha

Vendela säger:
jamen jag gillar sånt!
skidskytte.

Elin säger:
hahahhaa

Vendela säger:
det är liksom... spännande.
jag och kristin brukade titta på det jämt i hjo

Elin säger:
hahahahaha
hjo har förstört dig!!!

Vendela säger:
ja, jag vet.

spotifyångest

vi älskar ju
det här med spotify
och spellistor.
såklart.

och nu har vi
skickat
listor fram och tillbaka
sådär sex gånger.
det har gått
jättebra.
fram tills nu.

jag kan inte komma på
en enda låt.
jag har suttit i
typ tre dagar nu
och fått ihop
fem låtar.

det är ju skamligt.
fem låtar.

börjar få panik.
vad ska jag göra?

bli kär.
tror att det kan
vara lösningen kanske.

callgirl

på ett dansgolv
i helgen
var det någon
som sa att jag var
som en callgirl.

definition
av begreppet
callgirl:

är en
prostituerad flicka
eller kvinna
vars sexuella tjänster
beställs genom att ringa
i telefon.

de kan antingen
komma till den
som köper tjänsten
så kallad outcall
eller så kommer köparen
till henne
så kallad incall.

egentligen är termen
"callgirl"
något missvisande
eftersom man inte nödvändigtvis
behöver beställa tjänsten
genom att ringa
den prostituerade kvinnan
i fråga.

ofta jobbar de nämligen
på s.k. eskortbyråer
där det istället finns en chef
som tar emot samtalen
bokar in kunder
och sedan meddelar
kvinnorna.

jag hade kunnat skriva
långt om det här.

men jag orkar inte.
jag orkar
verkligen inte.
för så fort en
tjej agerar
som en man förväntas
göra
så blir det okej
att kalla henne för hora.

och utan att skriva en
lång novell
om det här så
kan vi konkludera
att allt säkerligen bottnar
i den manliga
avundsjukan
den manliga osäkerheten
och hjälplösheten
i att inte kunna
kontrollera en kvinna.
det kanske är
dags för mannen
att inse
att det är 2010 nu.
inte 1910.

det är inte ditt fel.
det är ditt kön.

eller vafan.
lite är det faktiskt
ditt fel.

ovanan

har en ful ovana.
inte av typen
dricka för mycket
bita på naglarna
dammsuga för sällan.

(fast jag gör såklart
precis allt det där också)

men fula ovanan
nummer ett:
jag övertolkar allt
jag läser.
allt allt allt.

vilket är hemskt
opraktiskt.
speciellt när man
går runt
och tror att man
kanske
eventuellt
gillar någon.

börjar bli van
vid den där känslan
i magen
jamen ni vet
när det liksom gör
fysiskt ont.

hur ska man sluta
övertolka?

jag tror att detta är
ett fall för
118 100.

knull?

jag lovar
och svär på heders
att aldrig
lämna min telefon
ensam med janni och elin.
ursäkar
pinsamt sms.
ursäkta.

uuh.

sitting in a tree

alltså.
såhär är det.

jag är en feg tjej
när det kommer till
känslor.
jag vågar absolut
ingenting
och jag vågar definitivt
inte visa vad jag
egentligen känner.

så därför känner jag
mig litegrann
jamennivet.
fucked sideways.
av det jag låter
mig känna
just nu.

för jag tror
(TROR)
att jag kanske gillar.

parentes.
det hade
förstås varit
så mycket lättare
att bara skaffa
tolv katter
och leva ensam
och bli tjock
och sluta borsta tänderna.
slut parentes.

simhall

parentes.
på onsdag ska jag
på allmän begäran
gå till en simhall
och jag ska inte må dåligt
och jag ska inte skämmas
och jag ska inte ha ångest.
sådetså.
slut parentes.

alltid samma

everything is amazing
and nobody
is happy.

men vad ska jag
göra åt det?

gå till jazzhuset
såklart.

schhhh

jag är en i grunden
väldigt bekväm människa.

det gör mig egentligen
inte så mycket.

men det hade varit
trevligt
att vara lite produktiv
ibland.

har alldeles för många
oavslutade tankar
i mig och runt omkring.

har alldeles för många
aggressioner
som inte får komma ut.

men att träna
gör det lite lättare
att andas.
efteråt.

peppar fika.
imorgon.
elin.

p-piller

det här med
framförhållning
är inte min grej alls.
verkligen inte.

det här med
att förlägga saker
är det däremot.

när man förenar
de två karaktärsdragen
bildas katastrof.

som nu.
har skjutit upp att
hämta ut mina p-piller
och nu är det kris.
därtill minns jag inte
var jag lagt receptet.
såklart.

orkar inte med
mig själv.
jag skulle ju bli
duktig
det här året.
får ta det nästa år
istället.

2009 vs 2010

för ett år sedan
vid den här tiden
så åkte vi
pulka i skövde.

i år har vi snöbollskrig
med okända
engelsmän på andra lång.

helt normalt liv.
helt normalt.

andra lång igen

jo.
man går fortfarande
sönder där.
men med rätt
sällskap
så tycker jag att det
är okej.
nästan trevligt.

jo.
man ramlar fortfarande
ihop där.
men tillsammans
gör det inte
lika ont.
tillsammans kan man
ligga kvar i tio
minuter.
och isen blir varm.

magiska
tragiska
andra långgatan.

ich liebe dich.

en månad två månader eller ett år

nu är det
över en månad sen
han kysste mig
sa att jag var det finaste
och följde mig.

nu är det
över en månad sen
jag var i hans säng
och väntade på
att han skulle somna.

nu är det
över en månad sen
han till slut somnade
med sitt huvud mot
mitt bröst
och sin hand i min.

nu är det
över en månad sen
jag smög därifrån.

eller?
är det verkligen så?
jo.
så är det.

nagellacket

suttit i en timme.
försökt komma på
något kul att skriva om.
inser att det
inte kommer hända ikväll.

så.
det blir ett
tråkigt inlägg istället.

jag har köpt
ett gammelrosa
nagellack så att jag ska
sluta bita på naglarna.
vet inte om det funkar.
tänker att det är som att
köpa för små kläder
så att man ska
börja träna.

och på tal om att träna.
om ingen räddar mig imorgon
(snälla rädda mig)
så ska jag spendera
ett par timmar på gymmet.
har inget bättre för mig.

(tjejen utan naglar)

kaffelukten

jag luktar illa.
alltså verkligen illa.

hela min 157,5
centimeter långa kropp
luktar illa.

enda undantaget
är mitt hår.
konstigt tänker jag.
brukar inte hår
egentligen vara det som
luktar mest?

när man rökt
till exempel.
då luktar alltid håret
mer än kläderna.

kommer hem.

"du luktar illa"

tacktack jag vet.
skyller på jobbet.
kaffet.

ska ta en dusch
och undvika människor
resten av kvällen.

imorgon ska jag
upp
nollfem trettio.
kul.

bomull

vad jag har
varit kall.
ikväll.

så himla himla
kall och
kanske lite ledsen
och kanske
lite uttråkad
ni vet
sådär som man lätt
blir
på en tisdag kväll.

så skrev jag
till någon jag inte
känner.

och det ger så
mycket.
så otroligt jävla
mycket.
tror inte hon förstår.

åh.
ibland älskar jag
livets små
underliga sammanträffanden.

lyssna på:

frusna jordgubbar

parentes.
jag tror
att om något
nytt händer
nu
så kommer jag vara
helt redo.
slut parentes.

det här är
förresten vad jag ser
på väg till skolan:

ett: en skylt med texten
"tänk på döden"

och jag tänker att
jag inte längre
minns vad döden
innebär.
för två år sedan
hade jag vetat.
det är inte så längesen
egentligen.

men det är inte då.
nu.
jag minns inte.

två: en långsnyggtjej
i pälsjacka
med ketchup på näsan.

och hon verkade inte
veta om det.
alltså.
hon visste nog att hon
var långsnyggtjej.
men ketchupen.

jag sa inget såklart.
tar ju varje chans jag får
att känna lite
skadeglädje.

när jag kommer hem
äter jag frusna jordgubbar.

(alltså
jag VET att det heter
frysta jordgubbar men
det låter finare
att säga frusna.
som om dom frös.
som om dom kände)

dricker en halvliter
kaffe.
tinar litegrann.