sitta här och titta lite

jag åkte till hässleholm
med några
vänner.
fint var det.

det regnade in
jag brände mig i solen
var jättefruktansvärt förkyld
och
någon hällde ravioli
på vårt tält.
men fan.
det var så värt.

kvällen är bra
jag har en massa äpplen
och jag ska
försöka
att inte äta upp alla
på en gång.

jag får så ont
i magen då.

när man är i hjo tänker man:

kanske borde sluta vara rädd
kanske borde sluta prata så mycket
kanske borde sluta gå omvägar
kanske borde sluta låna ut skivor
kanske borde sluta äta så mycket äpplen

kanske borde börja springa mer
kanske borde börja packa
kanske borde börja städa upp mina relationer
kanske borde börja känna något nu

kanske borde skriva mer listor
kanske borde knacka på din dörr oftare
kanske borde läsa gamla dagböcker
kanske borde blocka honom på msn

och när man går genom parken
i regnet
så blir man nästan inte
blöt alls.

stockholm pt.II

jag såg vad den där
staden
gjorde med henne.
hur hon blev.

och det gör mig
lite rädd.
hur vet jag att det inte
blir likadant
för mig?

jag vill inte bli
sån.

men sen tänker jag
att det kanske
är bättre
än att sakta låta småstaden
göra mig illa.

det är två veckor kvar
och jag vill inte vara
någonstans.

kanske bara på ett
kafé.

kanske
såhär:

sms

ikväll fick jag ett sms

från

lasse albinsson.

han skrev:

hej jeanette!

ser i din redovisning för

golfen

i lördags

att du troligen summerat fel.

enligt biljettnummer

skulle det varit 12 st vuxna

som spelat.

du har dock skrivit 7 st?

kan du erinra dig? :)

mvh

lasse albinsson.

trevligt tycker jag.

nu heter ju jag

inte jeanette.

och sysslar inte med

golfredovisning.

upplyste honom om detta.

han svarade:

oj. så pinsamt.

hoppas att du
får en fortsatt

trevlig kväll.

/lasse

min kväll är

fantastisk.

öl

igår
på friction
skulle jag beställa en öl.
mitt linne var
tunnast i stan.
bartendern välte ut
ett helt
ölglas
rakt ner i min
urringning.

det blev lite pinsamt.
mest för honom.
jag har aldrig sett en mer
beklämd bartender.

jag fick följa med in
backstage
och han bad om ursäkt
tills det började
göra ont i mig.
han torkade av
jag torkade av.

sen bjöd han på en
drink.
det sysslar jag vanligtvis
inte med.
MENHERREGUDVAGOTT.

han skämdes
det vet jag för varje gång
jag gick förbi
satte han händerna över
ögonen
som för att liksom
radera hela händelsen.

just då kändes det
uppfriskande.
nu luktar det bara
öl.

spelningen var bra.
och
hatten tre...
vad hände egentligen?

berätta allt du vet

parentes.

jag tror att jag kan ha

tröttnat

på att försöka gestalta

någon slags

verklighet.

det är dags att prova

något nytt.

slut parentes.

femton sekunder av allt

kanske en ganska
dålig kväll.
kanske ett alldeles för tomt
rökrum.
kanske kom han bara
för att se mig.

han sa det
men jag vill inte
riktigt tro det.

kanske borde jag sluta
leta.
kanske borde jag inte
bry mig om
folk i randiga tröjor.

kanske skulle jag ha stannat
på jazzhuset
lite längre
bara en timma till.

grämer mig lite för
jag missade
ingvar oldsberg på
vasagrillen inatt.
igen.

ikväll
ska jag göra slut
på mina sista pengar.
och jag är PEPP.

drama

okej.

rolig grej hände idag.
eller
när den hände var det mest
läskigt.

de två männen på övervåningen
50+
rörmokare tror jag.

jag skulle precis låsa upp
dörren in till vår
korridor.
rebecca bredvid.

de kommer uppifrån.
den första har alltid
verkligen alltid
solglasögon på sig.
han säger hej
fortsätter ner.

den andre
en finne som inte är helt
olik
henrik dorsin
ni vet.
han skriker:

"TJEJER!"

kramar mig jättehårt
min nyckel
fortfarande i dörren
han kramar och
kramar och
kramar.
jag får ingen luft
och han stinker av
alkohol.

rebecca försöker putta bort
finnen.
han kramar hårdare
sticker fram huvudet
mot henne
och säger:

"skärp dig!"

sen kramar han ännu mer.
jag börjar känna mig
smått
tvådimensionell.

till slut kommer mannen
med solglasögon
och drar med honom.

full klockan 15.
de få fördomar jag hade
om finnar
visar sig stämma in
ganska bra.
i alla fall på honom.

imorgon
jazzhuset.
två av mina
kommer att vara där.
kan bli drama.
den som tar mig
först
får mig.

(men ingen kan få det
att pirra
i mina händer
så som du)

var är ni?

när ingen av mina

älskade älskare

hör av sig

så känns det ändå bra

att veta

att jag har henne.

och att hon kommer

imorgon.

(min mobil piper alldeles

för sällan

idag)

fåglarna

jag har en återkommande

dröm.

jag sitter i ett litet rum

med tegelväggar.

samma låt spelas på

repeat.

a perfect sonnet.

i rummet finns

moln

och fåglar.

oftast är det undulater.

jag fångar dem

och

dödar dem

en

efter

en.

ibland gråter jag.

ungefär såhär:

andra långgatan

det kommer att bli en
såndär
teckningsnatt.
jag har det på känn.

och jag vet inte
om jag orkar.

jag tänker bara på
andra långgatan och
längtar hem.

det är omöjligt att
inte gå sönder
på
andra långgatan.
ändå vill jag
tillbaka.

spårvagnar

mitt hår kommer alltid
att vara för
rufsigt och oredigt.
fullt av tovor.

jag kommer inte alltid orka
tvätta bort mitt
smink på kvällarna.

och
på nätterna.
jag kommer vilja
promenera.
eller hålla om dig så hårt
att du nästan
går sönder.

du kommer bli tokig på mig
när klockan visar 04
och jag fortfarande
sitter och ritar.

jag kommer glömma saker
som du bett mig
minnas.
och jag kommer leta efter
något bättre
innan jag inser
att det är du.

du kommer kanske
inte alltid
förstå.

men jag hoppas att
du kan
tycka om mig
ändå.

om du vill ha mig

vi satt på en gräsplätt
i en park
några öl och
cigarettfimpar i en ring
runt oss.

hon berättade om
sin natt.
Den var full av såna där farliga
förhoppningar.
när sista låten spelades
hade hon tänkt
fråga.

sista låten.
nu kan du få mig så lätt.
håkan hellström.

han hade gått.
hon stod vid sidan av dansgolvet
hjärtat som värkte.
sjöng med:
"jag hade hoppats på
något
hoppats på något".

jag skulle ha gett henne
ett plåster.
rotade lite i min väska
men
fann ingenting.

soffan

när jag och min
ateljévän
precis hade flyttat in ateljén
köpte vi en soffa.
erikshjälpen
100 spänn.
den var perfekt.
grön
mjuk
och lagom stor.

vi hade den som
chillplats.
folk kom in till oss
satt i soffan
och bara
hängde.
det var fantastiskt.

inte ett färgstänk någonstans.
den var helt ren.

men lyckan var kortvarig
och när vi var
tvungna
att göra plats åt en till
i ateljén
fick den åka ut.
den stod lite försummad
ute i korridoren
i en månad.

så var det någon som undrade
om hon kunde få
köpa den.
okej, sa vi.
hon tog med soffan hem.
vi fick inga pengar.
hon stal vår fina soffa.

nu
två veckor innan vi slutar
vill hon ge tillbaka den.
vi har ingen som helst användning
för den nu.
ingen av oss kan ha den
någonstans.

"köparen" blev arg
sa något om att
värdet hade sjunkit och att
hon minsann inte
skulle betala några pengar.
hon skrek på mig.
jag skrek tillbaka.
hon skyllde på hörselnedsättning
jag kallade det idioti.

och dagens:
hon sa
jävla bitch.

sist någon sa det till mig
var jag 14
och antagligen stämde det
ganska bra då.

nu
är jag lite
skitförbannad.

världens minsta hus

det börjar bli uppenbart
att det snart
är dags
att packa ihop mina saker
och flytta härifrån.

på skolan stressar de.
slututställning
städning
pressreleaser och
affischer.
jag blir istället en aning
apatisk.
sätter på min ipod och
glömmer bort
var jag är.
ritar ett blandband.

min tid går åt till att fundera
på vart jag ska ta vägen
sen.
kanske göteborg
kanske stockholm
kanske världens minsta hus
i en skog
på hemlig ort.
ingen el eller varmt vatten.
minst 2 mil till närmaste
affär.
inga bussar
bara halvdåliga cykelvägar.
isolering.

jag tänker att jag kan bo så.
sen kommer jag på
hur bekväm jag egentligen är.

parentes.
känner för övrigt inte igen
mina händer.
något har skett.
kanske är det bra för jag
tyckte inte om dem innan och
nuförtiden
verkar de klara av mer.
åstadkomma bättre saker.
så kanske är det bra.
slut på parentes.

stockholm

jag är varken snygg
eller smal.
har egentligen inget
som talar
för mig.
äår inte mycket att titta på.

jag blir nervös och får ångest
så gott som
dagligen.
blir rädd för relationer
och pressen.

jag dricker för mycket
röker för mycket
och gör fruktansvärt
dumma saker
på fyllan.

har sällan något bra
att säga.
jag dubbelbokar
alldeles för ofta för att jag
tänker att jag ska
hinna.

jag vill bara lägga mig
i ett hål
och glömma bort att jag finns.
drömma fram
ett nytt liv.

tänkte blåsa kall
giftig rök
över hela jävla stockholm.
men jag vågade
inte.

kollektivet

när jag flyttade till hjo
hamnade jag i
ett kollektiv.
numera kallas det för
tappers student-och vandrarhem.
jag gillade kollektivet
bättre.

några rum på övervåningen
är för uthyrning.
just nu bor det ett par
gubbar där.
de jobbar med avlopp
tror jag.

ganska obehagliga typer.
deras närmanden har
en tendens att framkalla
ett lätt illamående
hos mig.

jag gick ut för att
röka
och de brukar oftast titta ut då.
jag drack ett glas vin
också.
för att lugna mina nerver.
klockan var fem
på eftermiddagen.

"är det vin du sitter och dricker nu?
kan man få sig ett glas?"

ja, inte fan är det
saft
i alla fall.
och nej.
köp ditt eget jävla vin.

(valium hade känts mer passande)

majorna

okej.
såhär är det:
folk får under inga omständigheter
säga
"du är vacker" till mig
klockan två på natten
vid ett tvättställ
i ett vardagsrum
upplyst av gatljus och stjärnor.
bob Dylan i bakgrunden.
jag går bara sönder.

jag trodde jag kunde handskas
med romantik
men det kan jag inte.

om jag känner mig själv rätt
så
har vi inte hela sommaren
på oss.
vi har kanske inte ens
hela maj.

när jag inte tänker på det så
går jag.
går och går och går
och går.
runt hela staden.
tills mina ben viker sig och
jag svimmar
i en buske längs allén.

(vardagsrummet)

men du

jag skulle blåsa bort
cigarettaska
från dina lår varje kväll.

och du skulle le.
se på mig
sådär
och säga något om
havsvindarna.

musiken också

jag insåg att jag glömde
säga
att musik
kan vara minst lika mycket
konst
som en bild.

likaså litteratur.
teater.
dans.
film.

jag tror att inom konsten
kan man dra
gränsen
precis hur långt som helst.

det är bara olika sätt
att uttrycka sig på.

det känns som
en debatt som skulle kunna fortsätta
i en evighet och längre.

konst:

vad är konst?

anonym skrev:
"vad är konst då vendela?
enligt dig?"

parentes
det finns inget korrekt svar
på den frågan.
och egentligen har det
kanske inte
så mycket att göra med mitt inlägg.
jag var mest bara
förbannad.
eller avundsjuk på
deras självförtroenden.
slut på parentes.

jag antog
eftersom personen faktiskt
bad mig utgå
ifrån mig själv
att jag får ganska fria
händer här.

innan jag börjar
vill jag bara tillägga att min
egentliga
ståndpunkt är att konst
är det man känner sig
attraherad
hänförd
äcklad
glad
ledsen
imponerad
fundersam
eller likgiltig av.
något som får dig att känna
någonting.
med andra ord
det kan vara precis
vad som helst.

personligen tycker jag
att det där
måleriet
känns ganska förlegat.
det måste verkligen
ge mig något
för att jag ska tycka att det är bra.

men
linn fernström
gillar jag.
anders virgil dejarv
är spännande.
gunnel wåhlstrands
tuschlaveringar är fantastiska.
och jag börjar lära mig
tycka om
edward hopper.

annars kan jag tycka
att bilder blir
mer intressanta när tekniker
blandas.

jag har en förkärlek för
blyerts
kol
och grafit.
jag gillar strukturen.

vem som har ritat/målat bilden
tagit fotot
gjort installationen
sprayat på väggen
tryckt litografi
spelar inte så stor roll.

det kan vara lika mycket konst
utan att personen
tragglat sig igenom en utbildning
på mejan
eller konstfack
eller valand.

fast
vad vet jag?

konst
borde vara ett fint ord
men för mig
har det blivit lite grått
lite trist.
ändå kan jag inte tänka mig
att leva utan den.

vad tilltalar dig?
för egentligen
är det ju
precis så enkelt.

said she loves to dance

jag är lite
hooked
på den här just nu:

magtröjor

när jag var ungefär
11-12 år
sa min dåvarande bästa vän
att hon tyckte
"det var så fult med
såna där tröjor som inte täcker
hela magen om
man var fet."

det var något om att
magen hängde över byxorna
och det var
äckligt.

jag mådde dåligt i ett par
veckor.
fick för mig att
min mage hängde sådär.
över byxorna.

så jag
bestämde mig för att göra
något åt det.
ett år senare vill jag
minnas
att mamma sa
"du har blivit så fiiiiin!"
och
"jag visste väl att babyfettet
skulle försvinna
med tiden."

farfar sa
"du håller på att försvinna."

ytterligare ett år senare
hade jag inga vänner
kvar.
jag var konstig.
de sa att jag alltid var
ledsen och att
det skrämde dem.

ett äpple om dagen.
och
jag trodde allt skulle gå över.

en konstskola

jag har börjat tro
att skillnaden mellan mig
och folket
på skolan är
att de refererar till det
de skapar som
konstverk.

"nu ska jag gå och
hänga upp mitt konstverk
i atriet."

eller

"jag satte upp lite konst
i trappuppgången hemma."

jag ser på mina saker
lite som
halvtaskiga
ganska tråkiga teckningar.
inte konst.

kanske har
frau übersturmanführer
fått mig att tro
att konst bara handlar om
MÅLERI.

så är det ju inte.
jag är inte ens särskilt förtjust
i måleriet.

folk här
hänger upp sina
konstverk.
de söker in till valand
konstfack
mejan.

kommer inte in.

"då har jag ett år till på mig
att förbättra min konst!"

förstår ni verkligen inte?

askkoppshjärta

mindre än noll
och jag
läser om glamorama
för kanske
nionde gången.

funderar på att göra
något vettigt.
typ gå och lägga mig tidigt.
som omväxling.
ingenting händer ju här
ändå.
hjo, liksom.

min hemlängtan skaver
i magen.
göteborg
göteborg
göteborg.

romantiken

fick ett sms
av min mamma.
hon sysslar vanligtvis inte
med sms.

det stod:

"tänk på



romantiken.
och glöm inte att andas.
puss mamma."

undrar om hon fått en
sån där stroke.

i helgen ska jag
ge henne
en kurs i sms-skrivning.

viktigt

jag råkade trampa på
en myra.
fick lite ångest.

tänkte att den där
myran
kanske var jätteviktig
för en annan myra.

you made me ink

fantastisk dag.

den här veckan kommer jag
hata vägverket.

nästa måndag
har jag nog kommit över
inkompetensen.

drunk kid catholic

jag sitter på mitt rum
glömmer fredag
skyller på alkoholdimma
för tredje dagen
i rad.
jag måste ordna upp
mig lite.

och jag borde plugga men
hjärnan har låst sig
och jag kan
inte få in någonting viktigt.

så fort jag hör steg i trappan
plockar jag upp
boken.
fort som fan.
så att ifall de öppnar min dörr
ska de se att jag
minsann
läser och läser och läser.

de tittar in
försiktigt för att se om jag
gör något vettigt.
boken i knät.

då blir de glada och vill
inte störa
men kaffet är klart och
"vill du ha en kaka?"

jag vill bara ha kaffe
svart tack.
kanske med en liten droppe
ensamhet.

för jag
orkar bara sitta för mig
själv.
låtsasläsa.
tänka på skoldiscon.
parkfylla.

och imorgon: underkänd.

jazzhuset är fullt av tricks

det finns liksom två
typer
av människor på
jazzhuset.
de som förstår
och de
som inte gör det.

de införstådda
vet
att det räcker med
att stå i stans minsta
rökrum
blinka bort tårar
le åt någon
tränga sig igenom havet
av kroppar.

luta sig fram och viska:
"nu tar vi dansgolvet"
ta tag i min hand och
leda iväg mig.
det är liksom allt
som behövs.

hans nacke var fuktig
av svett.
men jag kunde inte stanna.
jag klarade inte
en morgon.

jag skrev mitt nummer
på en
papperslapp.
han pratade om
sista tangon i paris.