majorna

okej.
såhär är det:
folk får under inga omständigheter
säga
"du är vacker" till mig
klockan två på natten
vid ett tvättställ
i ett vardagsrum
upplyst av gatljus och stjärnor.
bob Dylan i bakgrunden.
jag går bara sönder.

jag trodde jag kunde handskas
med romantik
men det kan jag inte.

om jag känner mig själv rätt
så
har vi inte hela sommaren
på oss.
vi har kanske inte ens
hela maj.

när jag inte tänker på det så
går jag.
går och går och går
och går.
runt hela staden.
tills mina ben viker sig och
jag svimmar
i en buske längs allén.

(vardagsrummet)