jazzhuset är fullt av tricks

det finns liksom två
typer
av människor på
jazzhuset.
de som förstår
och de
som inte gör det.

de införstådda
vet
att det räcker med
att stå i stans minsta
rökrum
blinka bort tårar
le åt någon
tränga sig igenom havet
av kroppar.

luta sig fram och viska:
"nu tar vi dansgolvet"
ta tag i min hand och
leda iväg mig.
det är liksom allt
som behövs.

hans nacke var fuktig
av svett.
men jag kunde inte stanna.
jag klarade inte
en morgon.

jag skrev mitt nummer
på en
papperslapp.
han pratade om
sista tangon i paris.