badbollen

mycket bra dag.
fyra av fem fyrar.

först var jag
i kortedala jättetidigt
och skrev ett
kontrakt.
då fick jag en
grön badboll
och en diskskrapa.

sen gick jag till
rebecca.
sen gick vi till
torget.
sen gick vi tillbaka
till rebecca.

sen åkte jag till
biblioteket
och skaffade nytt
kort.
har tydligen inte
haft ett en tvåtusensju.
lånade åtta
böcker.

känner mig
mycket lättad.
och väldigt trött.
bra dag.

imorgon ska jag
inviga badbollen:

attraktionsreglerna

"she was a little
fat
but still blond
and pretty.

she was leaning
against a lightpost
smoking a cigarette
a backpack at her
feet.

she lowered her arm
as i pulled the
car over.

she smiled
then got in.
i asked her where
she was going.

she mentioned some
town
but seemed unsure.

she started
telling me her life story
which wasn't very
interesting
and when rockpile
came on singing
"heart"
i had to turn it up
drowning out her voice
but still i turned
to her
my eyes interested
a serious smile
nodding
my hand squeezing
her knee
and she"

gothenburg sweethearts

byter min
fria vilja mot
tryggheten.

känner mig som
den lägsta människan
i stan.

sedan när
blev trygghet
viktigare än
frihet?
va?

en månad kvar.
en månad.

sen får det fan
vara nog.

gothenburg shadows

allt jag gör
säger emot sig
självt.
det börjar bli
tröttsamt
men det är sommar
så jag bryr mig
egentligen inte.

tänker att
det är inte mycket
till sommar
det här.
som om man står
i en konstant skugga.

jag gör som jag alltid
gjort.
ignorerar allt
och återgår till
mina porträtt.
stannar kvar i
gothenburg shadows.

parentes.
det är helt okej
här
om man har kaffe
och persikor
och sånt.
slut parentes.

sömnlös igen

bröllop II

okej.
jag tar tillbaka det.

jag såg en tår
på daniels kind!

så fint så jag
dör.

bröllop

vet inte varför
jag gör det
men jag tittar faktiskt
på det där
bröllopet.

tror inte att
det kommer hålla.
daniel TITTAR inte ens
på viktoria.
inte ens när hon
vänder sig mot
honom.

han bara ler
lite belåtet och
tittar åt andra hållet.

VA? VA?
varför tittar han inte
på sin tjej?

tror inte det kommer
hålla.

eller så är han
skitnervös.
eller kissnödig.

jag ska tvinga
personen jag
gifter mig med
att titta på mig.
hela tiden.
sådeså.

falkis

ikväll lovade
falkman mig
att hon skulle sjunga
på mitt bröllop.

en fantastisk
liten bit ur djungelboken.
minns inte alls hur
den går.
bara att det kan
ha varit det roligaste
jag hört detta året.

mm.
falkman.
en sån kvinna
hon är.

idle

ni vet
hur man ibland
kan bli
beroende
av en annan människa.

jag blev det
litegrann.
i smyg nästan.
för jag har aldrig
sagt något.
bara låtsats att
allt är fine
och bra som det
är.

och nu.
när jag inte hört
ett ord på
hur länge som helst
så känns det
inte hela tiden.
bara ibland.

som när jag slår
på datorn
och loggar in
på facebook.
och ser den gröna
pricken
bredvid hans namn.

då känns det.
som fan känns det.
till och med
när gröna pricken
blir en blå halvmåne.
idle.

men jag sover
om natten
och andas
om dagen.

jag är fine
men längtande.

eftertanke

insåg precis
att jag inte alls
känner mig
glad
och färdig.

inte längre.

nu känner jag mig
mest tom.
liksom dränerad.
tömd på viljan.
tömd på orken.

men på ett
bra sätt.

vernissage

hejjuda mig
vilken helg det har
varit!

kan inte tänka mig
en bättre
vernissage.
väldigt mycket
kärlek och fina människor.
trots de
evighetslånga trapporna.

jag är så glad nu.
så färdig.

så.
till er som kom
och stannade
och berömde
och gillade.
tack.
verkligen.
tack.
jag tycker om
er väldigt mycket.

jag kan tänka på annat men du

nu är det bara
några timmar kvar
av nedräkningen
till vernissagen.

jag och rebecca
har hängt tavlor
och pysslat
hela dagen.

och fast jag inte
gärna
erkänner det
så sitter jag och hetsritar
litegrann.

men det kommer
bli så bra.
det vet vi.
och vi hoppas
att vi får se er där.

vattenmelon

har haft det
fint hos falkman
i några timmar.

på vägen hem
luktade det
regn
blommor
och vattenmelon.

kanske luktade
det inte vattenmelon.
men jag hade gillat
om det gjorde det.

i himlen

hittade en lapp
i ett gammalt fotoalbum
som mamma skrivit
för många år sen.

vad vendela nio år
tror händer
när man dör:

"först så går man genom
en jättelång tunnel ungefär
som den man åker igenom
när man ska in till stan
fast med massa ljus längs med
vägen.

sen kommer man att komma
till ett litet runt rum och där
står en pytteliten ängel vid en
dörröppning och en pytteliten jävel
vid en annan dörröppning.
där ängeln står finns en rulltrappa
som går uppåt.
där jäveln står finns en rulltrappa
som går neråt.

men tar man rulltrappan som
går uppåt så kommer man egentligen
till helvetet för den vänder och går
neråt och den andra som ser ut att
gå neråt vänder och går uppåt.

tar man den som går neråt
så kommer man till himlen
och där får man ställa sig i kön
för det är en lång kö fram till
guden som sitter i en jättefin
stol och skriver upp saker.
och när man kommer fram till
guden så får man säga vad
man vill bli i nästa liv.
jag vill bli en katt.
då blåser guden en såpbubbla
på en så att man hamnar
mitt i bubblan och sen
åker man ner till jorden igen
som en katt kanske.
och när man kommer ner
till jorden spricker bubblan
och man är en katt.

jag vet inte vad som händer
om man kommer till helvetet
för dit vill jag inte."

jag var ett himla
roligt barn.

schmertz

sie wissen.
es tut so
verdammt weh.

jedes mal
wenn ich aufwache.
und jedes mal
wenn ich es sehe.

mit
jeder
verdammte
erwachen.

projekt

för att gå vidare

(för det kan ju vara bra ibland)

så ska jag

rita av alla som

jag ogillar.

sen ska jag ta

bild för bild.

hålla upp dem

tända eld

och se på när de

långsamt brinner upp.

längesen vi sågs

han var min vän.
när vi var
sexton och sjuka
så var han min vän.

vi började promenera
tillsammans.
vi satt på ramberget
och såg ner på
the damned city lights.
och han pratade
så mycket.
han visste så mycket.

ibland smög jag ut
genom fönstret
om nätterna
och vi åkte på hans
motorcykel.

en gång var jag full
på centralen
och han fick hjälpa mig
hem
när jag inte kunde
gå själv.
trots att han hatade det.
trots att han hatade
när jag var full.

sen flyttade han
iväg.
kom tillbaka
då och då
men aldrig på riktigt.

nuförtiden
går vi bara om
varandra
på msn om nätterna.
knappt ens det.

och det är ok.
faktiskt.
jag är ändå inte
samma person nu
som jag var
då.

höns

jag vet redan

svaret
men jag hade

velat fråga

ändå.

jag borde ha frågat

när vi sågs.
vågar inte.

jag hade kunnat

skriva ett
brev.
vågar inte.

jag kan passa på

när jag ser
att han är inloggad.
vågar inte.

han har redan

tagit upp det.

jag borde nöja mig

med det.
men jag kan inte.

mermermermermer.

för vet du,ibland verkar det

som om

du vill ha mig.

och jag bara
väntar.

som ett
goddamn höns.

parentes.
en gång sa jag:

"är helt jävla

fed up av tanken
på relationer.
de gör mig äckligt
mätt
och lite galen."

svaret:

"inte undra på

med de där
ögonen
du har."

jag förstod
aldrig
vad han menade.
menade han att

jag får
skylla mig själv?

är jag för

trött för
att blogga?
slut på parentes.