längesen vi sågs

han var min vän.
när vi var
sexton och sjuka
så var han min vän.

vi började promenera
tillsammans.
vi satt på ramberget
och såg ner på
the damned city lights.
och han pratade
så mycket.
han visste så mycket.

ibland smög jag ut
genom fönstret
om nätterna
och vi åkte på hans
motorcykel.

en gång var jag full
på centralen
och han fick hjälpa mig
hem
när jag inte kunde
gå själv.
trots att han hatade det.
trots att han hatade
när jag var full.

sen flyttade han
iväg.
kom tillbaka
då och då
men aldrig på riktigt.

nuförtiden
går vi bara om
varandra
på msn om nätterna.
knappt ens det.

och det är ok.
faktiskt.
jag är ändå inte
samma person nu
som jag var
då.