kärleksskiva

folk skriver för få
riktiga brev.

men idag.
idag fick jag ett
tjockt kuvert och jag
klämde på det
lite.
kände lyckan stiga.

slet upp det.
och däri:

två skivor.
en blandskiva
en dokumentär av högsta kvalitet

plockade fram datorn
tryckte i första skivan och började
lyssna.
fantastiskt.
läste brevet samtidigt och
herregud.
jag är kanske gladast
i hjo.

satte i andra skivan
en film.
rag rakar mina ben och
dricker vin.
pratar om vårfloder.

jag går sönder lite grann.
lyckan
av att ha någon som du.

sagor

hon brukade alltid be mig
berätta historier.
i bilen
på spårvagnen
i min trånga knarrande
säng
om nätterna när vi inte
kunde somna.

och jag berättade.
roliga historier
sorgliga
hemska.
ibland började hon gråta.

jag kunde berätta
om döden.
vad som skulle hända
när vi dog.
då blev hon rädd
och jag fick istället
beskriva
hur det skulle gå till när
hon träffade
sin framtida man.

jag kunde berätta att jag
egentligen
inte var hennes riktiga
syster.
att egentligen
var jag adopterad.

nu är hon stor
och mina sagor har hon
nog glömt bort.
hon frågar aldrig efter dem.
kanske vågar hon inte.
kanske är hon rädd
för att gråta.

men jag saknar hennes
lilla varma kropp
tryckt mot min.
fascinationen och förväntningen
i hennes ögon.

"vendela, berätta en historia
för mig."

när mamma mötte pappa

mina föräldrar träffades
på ett numera
nerlagt diskotek.
dojan hette det och jag skulle tro
att det var ganska
populärt.

pappa skulle köpa en
runda.
hade inga pengar.
och i baren satt
mamma.
rökte en
cigarett.
snygg och finklädd
hennes stora ögon
knappt sminkade.
mörkt blå.

han sa att han mindes
de där ögonen
fortfarande
att de ibland kom
till honom
när han drömde om nätterna.
att de jagade honom
på dagarna.
fick honom att tappa all
koncentration.

hon bjöd honom på en öl.

pappa följde mamma hem
till gamlestan.
sista vagnen hade gått
för länge sen
han ledde cykeln åt henne
och de pratade
om allt.

de kunde knappt skiljas
när de stod vid
hennes port.
men hon bjöd inte upp honom.

hon sa att hon inte vågade.

dagen därpå ringde han.
han hade samlat mod hela dagen
satt och kladdade ner
ett block.
tänkte på hennes stora
ögon och
väntade på att signalerna skulle
gå fram.
på att hon skulle lyfta luren.

att vilja men inte våga

han sa:

det går ju inte att lära
känna dig.
man kommer en liten bit in
och sen
stänger du liksom ner.
sen bara förstör du.

och han sa:

allt du bryr dig om
är dina
tankar.
allt du vill är att förstöra dig själv
långsamt.
allt du vill är att tänja
på alla gränser.

och samtidigt
allt du vill ha är någon som
förstår
men du vill inte låta någon
försöka.

du slutar höra av dig
svarar inte.
när jag somnat går du
och jag vågar knappt sova
när du är hos mig.
vad gör jag för fel?

jag röker klart min
cigarett
benen darrar lite
men jag går ändå.

jag måste gå.

hitler

jag hade kunnat
göra
det bättre.
om jag orkat.

jag hade kunnat.
om jag velat.

idag skyller vi allt
på hitler.

idag fryser vi om
fötterna
i två par strumpor
och ett par
duntofflor.

vimmel

fick ett tips imorse
om
att jag skulle vara med
på 3 bilder
från i fredags på
friction.

det stämde ju.
jag dansar.
skrattar.
kompromissar.

jag vet inte
om jag
är helt nöjd
med resultatet...
det kan mycket väl
vara de fulaste
vimmelbilderna
någonsin.

everybody else does it so why can't i

jag halkade
klarade mig bra
och
blev glad.

helgen...
vad fin och konstig
den var.
jag borde bara sluta
bete mig så
illa
mot folk.

jag kan bli ganska dryg
och oförskämd
när jag
dricker.

man kan inte
se bra ut
jämt.
och det är okej.
faktiskt.

...kan vi inte bara dansa?

och vi är ute i gbg.

någon kommer fram
jag har ingen tidsuppfattning
kvar för
den tog tequilan.
"följ med mig hem."
jag
"alltså... kan vi inte bara dansa?"

men man kan inte
bara dansa
längre.
man måste hångla och
följa med hem.
det orkar jag inte.

på spårvagnshållplatsen.
någon har spytt
och folk kliver i det
bryr sig inte
ser inte.
för de är på väg
någonstans.

hela stan är full av
hemlösa klubbarn.

kom igen

hem hem hem
till
gbg alltså.

det är tröttsamt
att spendera helgerna på
ett ic-tåg.
men för det mesta
är det värt det.

stämningen i skolan är
fantastisk.
folk har gått och blivit glada
och det är ju
bra.

jag hörde det ryktas om
en kladdkaka
som ska bakas i eftermiddag.
jag peppar.
sara peppar.
elin peppar.
rebecca och kristin peppar.

det borde alltid
lukta kladdkaka
på skolan.

och medan jag packar
så kan ju ni
lyssna
och njuta.

got no friends got no lover

det går bra idag
i skolan.
jag tecknar och tecknar
tills händerna
krampar och fingrarna
blöder.

och jag har räknat ut
att jag gör slut på
ungefär
en penna i veckan.

på ett år är det ganska
mycket blyerts.

och jag har räknat ut
att jag gör slut på
ungefär
ett block varannan vecka.
på ett år blir det ganska
många papper.

jag känner mig tom
i alla fall.

take it easy (love nothing)

och frau übersturmanführer
sa:
"ja den här är
intressant.
hur ska man tolka den?"

jag:
"sluta försöka analysera
mig. kärring."

(sa jag inte men
jag tänkte det)

efter skimret, efter snön

i min och saras ateljé
var det torsdag
idag.
vi skrattade åt allt som
var allvar.

ibland kan det vara ganska
skönt att
ta allt som borde vara
seriöst och
knyckla ihop
det till något oseriöst.
något att skratta
åt.

min fot strejkar och vill
inte alls idag.
tror att den blev lite
pissed
för att den fick frysa så igår.

(2 par strumpor och
såna där dunsockar hjälpte till slut)

saker jag har
undrat över idag:

blir fiskar törstiga?

och

varför fastnar inte limmet inne i tuben?

och

varför blir jag så galet nervös
när han hör av sig?

idag tänkte jag bjuda på
en tjuvsig bild:

(kanske snyggaste bilden
ever, i vad som
kommer att bli den mest
saknade hissen i
hela jävla GBG)

dukar

dagen börjar bra.
mamma ringer och undrar
vad jag har för
adress.
sen frågar hon vad
jag gör.

jag säger:
jag ska gå och skära
till en kuk.

självklart menar jag
att jag ska
skära till en duk.
att måla på.

mamma blir tyst.
avslutar samtalet ganska
fort och lovar
att ringa senare
ikväll.

fantastiskt.

Nej.

Ja
jag överlevde natten
och ja
det var på gränsen.

Nu sitter jag här
och låter mina stora blå
förundras
över det som är framför mig
och över
hur allt kunde bli så
fel.

Typ såhär
imorse:



"Men vad ska jag med
en banan till?"

Drive on, driver

Och jag sitter
instägd
på mitt rum i Hjo.
Dricker vin
och önskar att jag var
i Göteborg.

Den där vinflaskan
kommer att
vara så tom imorgon.
Antagligen
lär jag vara det med.

Ikväll är jag den där
guldfisken
och mitt rum är en
glasskål.

Att sitta ensam
med bara en
flaska ekologiskt vin
som sällskap
en lördagkväll.

Menlöst

Är det hyckleri att
säga
"Jag är intresserad
av människor"

När man egentligen
menar:
"Jag är intresserad
av snygga människor"?

Vanliga människor kan
ju vara
minst lika intressanta
som de där
snygga...

Eller
jag vet inte.
jag blev nog bara
lite
förvirrad igen.

Försöka att inte gå sönder

Det känns som om
min mage
ska explodera
för jag har ätit så
mycket.

Det känns som om
imorgon
blir en bra dag för
min syster kommer
och jag har
knappt städat.

Det känns som om
jag borde rita
något
för annars kanske jag
glömmer bort
hur man gör.

Det känns som om
det inte kan
bli den
5:e juni fort nog.

Glada människor fantiserar inte

Idag gjorde vi en
road trip
till Borås.
Menlös liten stad.

Annars känner jag att
jag inte vill bli
vän med
någon överhuvudtaget.

Jag är deppig
ikväll.
Nästan allt gör ont
och jag står för det.
För helvete.

Nu kan jag väl
ändå
få sova?

Ni vet.
Det där som förut
brukade skydda
mitt
hjärta
verkar ha försvunnit.
Jag kan inte
hitta det någonstans.

Funderar på att
nödlösa med
mitt
iPod-skydd.

Eller plåster.

Att göra dumma saker

När jag gjort något
riktigt dumt
(det händer ganska ofta)
så brukar jag
skylla på något
av följande:

1. Grupptryck
2. Alkoholdimma
3. Hitler

Men idag har jag
ätit Coco Pops och varit
gladast i Hjo.

Inget spelar någon roll när vi dansar

Och redan
känns dagen ganska
misslyckad.

Men jag ska kanske skicka
en pärlplatta.
Men jag ska kanske dricka
kaffe.
Men jag ska kanske ta en
promenad.
Men jag ska kanske sitta
på hennes rum ikväll
och lyssna på
Westlife.

Jag hoppas på det.

(och du, jag väntar
och väntar och
väntar)

Under tiden gör jag en
spellista.
Lyssnar sönder.
Njuter.
Glömmer bort att jag är
extra skabbig
idag.

Taggen

Under helgen har
jag lyckats
få en tagg mitt i
handen.
Den har gjort lite ont
och den har
stört mig en aning.

Idag fick jag ut den
med en nål.
Det gör fortfarande lite
ont och jag har
istället för en tagg
ett hål i min hand nu.

Vet inte vad som känns
bäst.
En tagg eller
ett hål.

(hör inte av dig
hör inte av dig
hör inte av dig)

Sunkig tjej 88

Jag drar aldrig lärdom
av saker.
Nu gör jag det
igen.
Bloggar onykter,
alltså.

Blogg blogg
blogg.

Kvällen spenderades på
Nef.

Coolaste killen hade
en randigt tröja
skägg
lockigt svart hår.
Och
han var konstnär.
Inte för att jag egentligen
bryr mig.
Nej.

Jag fastnade i

någon.

Såhär snygga var vi:

Guldfisk

När jag känner mig
ensammast
i världen så brukar
jag tänka:

Jag är i alla fall inte
en guldfisk
i en skål.
För kan man bli mer ensam?

Update:

Jag har tappat en
potatissäck
och ett mjölkpaket.

Jag är sjukt nöjd med
mig själv.

Lärdomar

Dagens lärdom:
Blogga aldrig onykter.

Jag borde, skulle,
ha stannat på
Jazzhuset.
Känns som en lite
bortkastad torsdagsnatt.

Här är natten i sms
från det att jag
lämnade Jazzhuset:

23:45 (gick vi så tidigt?!?)
R: STANNA HÄR!

23:48
R: neeej! kom tillbaka!

00:08
R: KOM TILLBAKA!

01:12
R: du borde verkligen komma tillbaka

01:18
R: KOM

01:39
R: vi är kvar på jazzhuset, var är du?

01:43
R: kom kom kom

01:44
S: DU BORDE JU VARA HÄR

01:46 (efter att jag fått för mig att gå tillbaka(det blev inte så))
R: JA!

Sammanfattning:
Jävla skit.

Torsdag natt

Jazzhuset blev till
Nefertiti
och varför stannar jag
aldrig?

Träffade någon som heter
Roger
någon som heter Daniel
och någon som hade
det vackraste
håret någonsin.

På väg hem stöter jag på
en gammal
klasskamrat.
Allt jag kan tänka på när jag
ser honom är den där
"nästanvåldtäkten"
Bara en i raden.
Men vi pratar och jag märker
att det går.

På bussen påväg hem känner
jag att jag inte
orkar människor så jag
sätter på mig mina hörlurar
och
(ironiskt nog)
hör jag:

När man är ung vill man
bli hög
När man är ung
man vill vara hög när man
är ung
Man vill vara hög när man är
ung.

Och jag tänker:
Precis så är det.
Precis så.

I've been eating (for you)

Gamla människor är helt
fantastiska.
Det går inte att prata med
dem och ändå
har jag haft några av mina
top 5-diskussioner
med min farmor.

Mellan klockan 10 och
13 pratade vi bara
om en enda
sak;
Två av farmor och farfars
gamla bekanta.
Och vilka historier..!
Jag älskar när folk berättar
saker för mig
då kan jag le lite
och föreställa mig hur jag hade
gjort i den situationen.

Emellanåt dammsög jag
lite
men mest drack jag
nog kaffe.

Tänkte på Jazzhuset
och log.
(ikväll)

I might forget about her someday

Åh
alla ni som väntar jag
lider med er.
Det är ett fruktansvärt
tillstånd.

Ändå kan jag inte
låta bli att
teckna av er där
ni står.
Och väntar.

Två dagar i rad
har jag sett
samma tjej vänta på
någon.
På samma ställe
på samma stenblock vid
fontänen sitter hon.

Två dagar i rad
har jag ritat av henne.
Hon är ganska
vacker.

Imorgon ska jag se om
hon står där
igen.

I don't want to get over you

Jag har alltid velat
vara en såndär
känslomänniska.

Eller en modig
människa.
En sån som gör precis
det som känns
rätt.

Jag är känslokall
och ganska
feg.
Och jag har tappat
en hel
potatissäck.

Jag skiter i allt
och fikar
istället.

Promenad

Jag försökte fly
hemifrån
en liten stund idag.
Men vid mina fötter:
lillasyster.
Jag slet och drog men
hon hängde
sig kvar vid mina ben.

Vid en textilaffär
lånade jag en sax,
klippte bort henne och
gick vidare
med min vän bredvid mig.

Affärer avklarades
Kaffe avklarades
Min vän tog kort på mig
(uh, jag ser ju förjävlig ut)
Jag kramade Sandra
sen promenerade jag
hemåt.

På bron hade någon skrivit
i asfalten:
"Det kommer att
ordna sig".
Jag lutade mig över broräcket
såg två svanar
och tänkte:
"Det kommer att
ordna sig".

När jag kom hem
var jag kall
och lite hungrig.

Update:

Ni vet
man håller i mobilen
går till meddelande
skriver
"Fika med mig ikväll?
Cigg och kaffe?"
går vidare, försöker komma
på vem som skulle
kunna och vilja.

Letar bland de
man skrev till senast.
Nada.
Går till telefonbok
och bläddrar
bläddrar och
bläddrar.
Niente.

Skiter i allt och
stannar hemma.
Röksugen.
Kaffesugen.

Som jag minns det

Jag tror aldrig att jag
varit så förvirrad
och ofokuserad
som igår.

Jag var ett nervvrak
och jag svepte
två glas vin på raken.
Blev inte lugnare.

Men, jag minns
ljusen
kylan
Yann Tiersen
och kaffet
som kallnade.
Dig.

Och, jag är påväg neråt
det känns
fantastiskt.
Som att jag faktiskt klarar
av någonting.
Då kanske du vill ha mig.
Ja.
Då kommer jag duga.

Åh, hjärtat mitt.
Slå
slå
slå!

Hon har en poäng

Det är lätt att glömma
hur smart
Pippi Långstrump
faktiskt är.

Medan man väntar

Jag har hört någonstans

att var sjätte år

blir man en ny människa.

Det är en ganska

uppmuntrande tanke.

Och medan man

väntar på att de där åren

ska gå

så kan man sätta upp håret

och hänga knäveck

i en lekpark

med sina vänner.

And he's going to be my wife

Fruktansvärt förjävla
otroligt opassande
otur.

Det blir inget
Stockholm för mig
och Lisa.
Vi fick inte nycklarna
till lägenheten.
Jag är ganska
jätteledsen.

Jag kan inte komma
på ett lämpligt
sätt att reagera på.
Så istället gör jag
ingenting.
Stirrar in i väggen och tänker
på vad jag missar.

Kanske ska jag städa
lite.

(ungefär såhär känns det)

Kvällens tanke

Kanske är jag dum
i huvudet.
Kanske är du helt
enkelt
oförstörbar.
Kanske kommer jag
sluta tänka på
dig om 10 år eller
tidigare.

Kanske var det bara
så att
jag drömde dig.
Kanske är jag dum
i huvudet.

Kanske kommer jag aldrig
att sluta tänka
på dig.

Hej, jag känner dig men orkar inte prata

Idag har jag spillt
kaffe på
mitt vita linne.
Det är så...
ovärt.

Och ungefär såhär
kändes det:

Jag är en ballong och
någon punkterar mig med
en sylvass
nål.
Jag expolderar av lycka.

Och jag ska skrika
ut:

Catti Brandelius
du underbara fantastiska
kvinna
gift dig med mig!

Och jag ska skrika
ut:

Jag skiter i
kaffefläcken på mitt
linne!