glenn

åkte in till stan
för att träffa falkman.
behövde verkligen
träffa falkman.

åkte hem igen.
med bussen förbi
hasses jävla sjöbod
förbi de
orangea kranarna
och i bakgrunden det där
hjulet som alla
tycker ska heta glenn
(kom igen? på riktigt?).

förbi svt-huset
förbi de röda tegelhusen
förbi sportlife
och skansen krona
på andra sidan älven.

hinner tänka innan jag
hoppar av att
jag hatar den här
pissgrå regniga skitstaden.

man kommer inte undan
något av det där.
inte kranarna
inte hjulet
inte tegelhusen.

får ett sms.
något om att jag
förstör allt.
något om att jag
bara lämnar.
något om en vinflaska
som inte kommer
bli tömd.
orkar inte läsa.

blir tutad på
av arg gubbe i bil
när jag korsar gatan
till hemma.
låtsas som ingenting.
går så långsamt
jag kan.

hemma.
borta?

borttappat

saker jag har en
tendens till att alltid
tappa bort:

suddgummi
pincett
strumpbyxor
örhängen
självförtroende
korkar till vattenflaskor
hänglås
självdisciplin
vantar
linslock till kamera
mössor
tändare

maten

jävla karl
till att laga så god
mat.
min mage är
som en ballong.
på riktigt.

är lite onykter
på rödvin
också.

men herregud.
maten.

rödvin

han kommer hem
från jobbet.
har köpt rödvin.

börjar inse
att det här är
en dålig idé.
kanske den sämsta.
känner mig redan
fångad.
i lägenheten.
i honom.
i rutiner.

fast han inte vet
så kommer jag
rymma tillbaks imorgon.

såhär
kan jag ju inte
hålla på.

bortahemma

nu är han hemma
igen.
så jag hörde av
mig och frågade
om jag fick
rymma till honom
ett tag.

det fick jag.

tänker isolera mig
här.
i en stökig lägenhet
där man får
röka i sängen
om man vill.

imorgon ska jag
överraskningsstäda
så att han kan
tacksamhetsmatlaga
när han kommer
hem
från jobbet.

orkar inte prata
med någon annan nu.
och han säger
inte så mycket vettigt
ändå.

allt som annars stör
passar perfekt
för tillfället.

fyratusen trehundratjugo

jag har räknat lite
på det.

av fyratusen trehundratjugo
minuter
fick vi femton.
femton minuter.

men de femton
var utan minsta tvekan
de finaste av
fyratusen trehundratjugo.
utan minsta
lilla tvekan.

tåghat

kan inte annat än
att hata mig själv lite.
på ett tåg hem
fast det känns som
ett tåg bort.

på ett sånt tåg kan jag
inte annat än
att hata mig själv.

jag hatar att jag är ful.
jag hatar att jag är feg.
jag hatar att jag är fet.
och jag hatar att jag är fel.

trots att han kom
till stationen
och vinkade av mig
tills jag nästan missade
tåget.

trots att jag måste
sminka sönder mig innan
jag blir nöjd.

trots att jag vågade
skicka det där
meddelandet idag.

trots att jag tappat
nästan sju kilo
på sistone.

och trots att jag
hittade till rådmansgatan
till slut.

jag vill inte vara hemma.
jag vill inte det.

tröstar mig med tanken
på handleder.
och att det kanske bara
är en sommar bort.
en sommar går fort.
faktiskt.

om en månad ska jag
åka tåg igen.
ska försöka
igen.

alkisgråt

idag på bussen hem
mitt emot mig
satt två alkisar.

en kvinna.
en man.

och de skrattade.
de var glada.
drack varsin öl.

vet inte hur
men det fick mig
att börja gråta.

kanske för att
jag trodde att det
var vad de
egentligen borde göra.

skitsamma.
imorgon far vi
jag och flöjdkvinnorna.
det kommer bli
intressant.

tiden

känner mig lite
jagad av tiden nu.

eller.
alltså.
det FINNS ingen
tid.

jag har knappt en
månad kvar
att bli klar med
arbetsproverna
till skolan.

den där tjusiga
i stockholm där
alla är så duktiga.

och kanske slösar jag
tiden.
när jag tror att jag
har en chans
för egentligen har jag
nog inte det.
egentligen blir jag
nog inte antagen.
slösar tiden.

och skulle jag komma in
så hade jag
börjat tro på en gud
och ägnat all min energi
på att dyrka guden.
och blivit utsparkad
just därför.

men snälla.
ge mig tiden.
jag har aldrig velat
någonting mer.

fucking spårvagn

idag
på spårvagnen
fick jag äran att
lyssna på
ett gäng tjejer
kanske runt sjutton år.

de lyckades komprimera
hela fucking åmåls
manus
till tjugo minuter.

dock inte så
sammanhängande.
det var synd.

"JAG TRODDE DE VA MARKUS!"

och

"JAG VILL KNARKAAA!"

och

"NÄE JAG KÄNNER INGET.
INGET ANALSEX."

och

"VET DU VA NOLL GÅNGER NOLL
E? SÅ MYCKET BRYYYR JAG MIG
OM VAD FOLK SNACKAR FÖR JÄVLA
SKIT!"

och såklart

"JAG VILL INTE BO I FUCKING
JÄVLA KUKÅMÅL!"

därtill lyckades
de sammanfatta
alla viktiga scener.

typ.
när den mörkhåriga
skär sig.
när de hånglar i en bil.
när den blonda spyr.
när den blonda ligger med
moppekillen.

osv.

behöver en
spårvagnspaus
tror jag.

kort

jag kan inte
använda mig av
en våg
som normala
människor.

jag kan inte det.
skulle jag ställa mig
på en våg så
finns det bara
ett tänkbart
scenario.

jag är fortfarande
lite för svag
för att inte
falla tillbaka.

så jag undviker
dem.
jag får kämpa som
fan för att låta bli
men det går.

men så händer det
att folk tar
kort.
och jag ser korten.
då är det
totalt jävla kört.

nu känns det
totalt jävla kört.

gonna take my hips to a man who cares

been trying
to show you
over and over
look at these
my child-bearing hips
look at these
my ruby-red ruby lips
look at these
my work strong-arms
you've got to see
my bottle full of charm
lay it all
at your feet

brev II

om jag vågade
skulle jag skriva
till dig
att

don't fall in
love
with me yet.

förutom mina
trassliga ögonfransar
är jag inte
mycket att ha.
faktiskt.

en hemlighet för en sång

kvällens känsla:

besvikelse.

borde börja fokusera
på mer konkreta
saker.
typ siffror.
typ.

nej
jag vet inte.

jag vet att
jag fryser fast
jag brinner.
och det låter ju
inte vettigt.

drömmare

lover you should've come over

känner mig
ensammast i
världen.

är jag nog inte.

men det känns så.
det känns
verkligen så.

ska ta en
promenad.
själv.

tröttness

är trött
på:

bloggar
speglar
rullgrus
behåar
påträngande människor
telefoner
smala människor
förvaringslådor
tunna strumpbyxor
barn

är inte trött
på:

låtar om crack
spårvagnar
vampyrböcker
handleder
vin
ramar
blommiga påslakan
facebookchatten

kriget

alltså.
det här med
facebook.

fick ett mejl
igår.
nån som skrev
att jag var
söt.
(SÖT?!)

såg att karl
ifråga
var vän med min
kusin.

svarade inte.

fick ett till.
karln undrade om
jag var gift med
min kusin.

svarade inte.

fick ett till.
karln undrade om
jag var en
konstnär.

svarade inte.

fick ett till.
min kusin hade förklarat
att vi var släkt
och att karln skulle
ge fan i mig.

facebook alltså.
kriget.

du

jag vet att jag
är lite onykter
just nu.
och att jag inte
borde skriva såhär.

men du.
du är allt jag
tänker på
igen.

du har rivit bort
plåstret
och låtit såret
börja blöda.

och det blöder.
som fan
blöder det.

men du.
jag skulle nog
låta dig göra det
tusen gånger om.
jag skulle nog
det.

för du.
du är allt
jag tänker på
just nu.
allt.

bara du.
jävla plåster.
jävla sår.
jävla jävla du.

du.
du.
du.

tic tac

kommer vara så
nervös.
nej.
jag kommer vara
ett nervvrak.
som vanligt.

tacklar det
med kaffe
och tic tacs
som mamma köpte
med från danmark.

det verkar som
om den här våren
blir en blandning
av våren -09
och våren -05.

och inte mycket
verkar jag kunna
göra åt det.

dunk dunk dunk

linnéa ringer lite.
väntar på tåget.
jag berättar
om vad jag missat.

hon säger:
kommer ditt hjärta
klara det här?

jag säger:
nej.
men det är ändå
försent för att hoppas
på att det ska
klara någonting alls.

vet inget annat
(ingen annan)
som kan
få mitt hjärta
att slå som det gör
just nu.

dunk dunk dunk.
dunk.

svampen

jag tog en liten
semester.
åkte till örebro.
hade det bra.

såg svampen
och den var
fantastisk.
mycket tack vare
fint sällskap
och sol.

spelade bingolotto
men vann
inget.
åt middag vid
midnatt
och pratade
fram till morgontimme.

nu är jag hemma.
dör av trötthet
och visdomstandvärk.

dry catch white mini licorice

åker in till stan
säljer ett porträtt
åker hem
hittar inte mobilen
lyssnar på westlife
drömmer om choklad
längtar till örebro
hittar mobilen
hittar inte laddaren
packar halvhjärtat
börjar skissa på beställningar
får huvudvärk
får ritkramp
tappar bort mobilen igen
tänker på stockholm
tar en kajkantspromenad
dricker kaffe
hittar mobilen

blir glad
för att någon
blir nöjd:
http://www.magnusweideskog.com/blogg/295/tack#comments