linnéa ringer lite.
väntar på tåget.
jag berättar
om vad jag missat.
hon säger:
kommer ditt hjärta
klara det här?
jag säger:
nej.
men det är ändå
försent för att hoppas
på att det ska
klara någonting alls.
vet inget annat
(ingen annan)
som kan
få mitt hjärta
att slå som det gör
just nu.
dunk dunk dunk.
dunk.
måndag 5 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar