linnéa

hon har varit min
vän
så himla länge nu.

vi var åtta
och hängde knäveck
och pratade.
vi gungade.
vi var alltid försenade
efter gympan.

hon sov över.
bodde hos mig i en
vecka
när vi seglade tillsammans.
två små tjejer
och en optimistjolle.
det stora havet.
hon åt en glass
trots laktosintolerans.
vi seglade på dagarna
och simmade på kvällarna
och det var så mycket
sommar man kunde
begära.

sen kom något emellan.
en annan.

efter något år
hittade vi varandra igen.
hon sov över.
hon fick mig alltid
att skratta.
vi delade hemligheter
och gjorde listor.

och så tappade vi
varandra igen.
jag blev en tuff tjej.
slutade äta
och stod ut i ett år.

jag fick min första mens
på hennes födelsedag.
den sommaren
ringde jag henne igen.
och vi började ses.
lite i smyg.
vi kvällsbadade i nolvik
igen och jag
slängde bort hennes
bikinidel.

när skolan började
blev allt komplicerat.
hon ringde och sa att det
kanske är bäst
om vi inte är vänner?
hennes andra vän
gillade inte mig.

jag föll ner i ett hål
och slutade äta
igen.

efter en vecka
ringde hon igen.
hade ångrat sig.
sen dess har mycket hänt
men vi har varit
tillsammans.
ibland tänker jag
att vi är nästan en.

parentes.
det dröjde många år
innan jag vågade
berätta att jag var sjuk
och jag vet att hon
kanske inte förstod men
hon lyssnade.
hon pratade aldrig bort
det.
slut parentes.

och hon är alltid okej
och jag är alltid okej.

och ja just det.
jag älskar henne.