jag är livrädd.
LIVRÄDD.
jag kom precis hem
från min faster
som
bjöd på middag
(misstänker ett samtal
från italien, min mamma).
det är inte långt att gå.
men vid bron
märker jag
att någon går bakom mig.
jag blir inte rädd
förrän jag inser
att mannen anpassar sitt
tempo
efter mitt.
jag ökar takten
för
att liksom...
testa.
han ökar sin takt.
är alldeles för nära mig.
jag ökar och ökar
och han hänger på.
jag inser
att jag inte har någon
hårspray med mig.
inget självförsvar.
tänker att om jag börjar
springa
nu
så kommer han hinna ifatt.
han kommer vinna.
mitt hjärta slår
minst
120 slag per sekund.
PER SEKUND.
förstår att han
lär hoppa på mig
vid dungen.
att jag kommer behöva
SPRINGASOMFAN.
plockar upp nycklarna.
gör mig beredd.
och vid dungen
SPRINGERJAGSOMFAN.
han springer efter.
såklart.
jag har aldrig sprungit
så fort.
i hela mitt liv
har jag aldrig sprungit
så fort.
hinner precis låsa dörren
efter att ha fumlat
med nyckeln.
rusar upp på
andra våningen.
lägger mig på golvet.
tror att hjärtat ska
banka sig rakt ut ur mitt
bröst.
efter fem minuter
när jag lugnat ner mig
något
går jag fram till fönstret.
han står kvar.
efter sisådär
10 minuter har han gått.
men jag är
fortfarande
livrädd.
med stil såklart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är rädd om dig. Tänk om det händer på riktigt en dag? Vad händer då?
Hur mycket tur hinner man ha i livet?
Jag saknar dig.
Jag älskar att du är rädd om mig.
Och från och med nu ska jag ALLTID ha hårspray i väskan.
Jag älskar att du saknar mig.
Och jag vet att du vet att jag saknar dig med.
Jag längtar efter vår ölkväll.
Usch, vad läskigt. Tur du var snabbare än honom iaf. Sånt där är så jävla hemskt.
Köp en såndär spray som jag har, jag blir så orolig för dig! Din stackare, tänk att man inte ska kunna känna sig säker någonstans!
Men usch! Vilka JÄVLA idioter det finns...
KÄMPAAAA!
Skicka en kommentar