jag har funderat
lite.
hur kunde jag blinka
när han var i
närheten?
jag borde ha
tagit tillvara på
varenda nanosekund.
tryckt på REC.
spelat in.
SAVE.
och nu PLAY.
en egen film att se
när jag vill.
så ofta jag vill.
han var ju
min.
i en timma och
trettiotvå minuter
var han
min.
(det hade blivit en
fantastiskt bra film)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
fint är det. FINT. du skriver så fint. jag tänker att en sån som du borde kunna få vem som helst, i mer än en timma och trettiotvå minuter.
Nej. Inte vem som helst. Knappast vem som helst. Och absolut inte de jag verkligen vill ha. Tyvärr...
håller ju med den anonyma. men,
som alltid: i want the one i cant have and its driving me mad its all over all over all over my face. man borde lära sig att veta bättre, någon gång. visst? men det gör man ju aldrig.
fast jag är inte så bra på sånt där.
men du vendela. jag tänker hoppas på att jag ser dig på en popklubb. snart. att ví ramlar in på något diskotek. för jag menar, det är alltid samma människor på samma klubbar i göteborg. säkert har vi dansat svettiga och fulla bredvid varandra på jazzhuset många gånger. eller rökt ihopklämda i rökrummet. vem vet.
Skicka en kommentar