väggen

insåg varför jag
inte kan
andas här.
i mitt sovrum.

så gör jag det
jag skjutit på länge.
tar ner tavlorna.
de anorektiska
totalt oproportionerliga
flickorna
som aldrig ser
sin betraktare i ögonen.

som alltid ser
bort.

ner ner ner.
in i garderoben.
blir till spökbilder
kanske minnesbilder
och kvar finns
rektangulära former
mörkare än
resten av väggen.

sätter upp fotografier
blekta bilder
porträtt av kärlek
som lilla vaniljsnurran
gjorde när jag var
iväg.

han och jag i randiga tröjor
och jag tittar på den
och tänker
när ska det bli han och jag
i randiga tröjor igen?

vavava?