tisdag 25 augusti 2009

bittersjukan

ibland
händer det att
jag får
en släng
av bittersjuka.

det måste vara
inflammation i luften.

ganska allvarlig
sjukdom
skulle jag tro.
sprider sig som cancer
fast mellan
människor istället
för celler.

ni är säkert
också
drabbade.
bittersjuka är
regel snarare än
undantag.
grattis.

en förgiftningsprocess.
en själssjukdom.

ungefär såhär:

bitterhetens mål är
viljan.
problemet är att man slutar
växa.
inombords.

man gör allt man
brukar och ska.
går till jobbet.
ser på tv.
skaffar barn och
klagar på kollektivtrafiken.

men det sker
utan större inre
själsrörelse.

alla passioner
tappar man på vägen.
och
efter ett tag
är den sjuka helt viljelös.

man vill varken dö
eller leva.

jag menar inte
att jag är
kroniskt bitter.
jag har alltid varit
en periodare.

(eller så är det bara
morfin
i mina sinnen)

1 kommentar:

Anonym sa...

när du skriver faller jag ihop. det är för stort, tror jag. känner igen mig själv alldeles för mycket.
du sätter ord på allt svårt och gör det vackert. jag önskar att fler kunde göra så, då kanske det blev lättare att leva här.
blir stum. mållös. böjer mig för alla dina fina ord. och tackar.
tacktacktacktack.