en lördagsnatt

är på födelsedagsfest
hos en vän
och jag känner nästan
ingen där.

ska precis gå
när någon tar tag
i min hand
och säger att
jag är kall.

ja, jag är kall
tänker jag.
men jag tror inte
att någon kan
ändra på det.

jag ska precis
gå.

men han pratar
och pratar
och fnissar så fint
så jag kan liksom
inte bara resa mig.

och jag tänker
att han kanske är
jättefull.
jag antar att han är
det
för varför skulle
han annars?

och så ska vi gå
och han ska med
och jag skulle ju ha gått
för längesen egentligen.

men han pussar
och pussar
och jag blir ju svag.

och han pratar
och pratar
och fnissar sen
blir han tyst och tittar.

säger: men du. dina ögon!

sen ligger vi
i en jättesmal soffa
och det är varmt
och svettigt
men fint antar jag.

somnar hand i hand.
jag sover tydligen
bara
med pojkar som
somnar med min hand
i sin.