att rita eller inte

pratade i telefon
med min pappa idag.
han frågade
vad jag höll på med
och jag svarade
att jag satt och jobbade
på mina arbetsprover
till konstskolan.

han blev nästan
lite upprörd.
frågade vad fan som
hände med
psykologplanerna.

kanske är jag
dum i huvudet
som väljer att satsa
på konsten i första hand
men jag tror
att jag måste det.
för min skull.

det jag gör kanske
är skit och
värdelöst just nu
men tänk om jag blir
bättre?

eller tänk
om jag bara skulle ta
och ge fan i allt
och bli en
goddamn psykolog
istället.

snälla.
säg att jag borde
söka konstskola.
snälla säg det.

jag vill ju bara
få rita.

(roliga skitporträtt)