minnen av aprilhimlen

så skriver han.
och.
det känns konstigt.
först.

har ju inte
tänkt på honom
på så länge.
har inte behövt
på så länge.

månader.
år, kanske.

blir arg på
mig själv.
arg och förvirrad.
som vanligt
helt utan anledning.

sen lite glad.

och vi pratar och
jag märker
att det är
inte svårt längre.

det är inte tusen nålar
och spjut i magen
och blodblodblod.
det går.

en lite molande
värk.
på sin höjd.

parentes.
men jag vågar
inte
berätta.
alltsomhäntsensist.
slut parentes.

och jag inser
att jag inte måste.

och jag inser
att det var
längesen
det fanns några
måsten.

för.
jag har en syster
en bror
och ett hjärta av
rostande järn.