ibland kan jag
känna ett behov.
av att springa.
inte i träningssyfte.
inte träningskläder
inte träningsskor
inte iPod på hög ljudnivå.
inte uppsatt hår.
utan i ren
självbevarelsedrift.
som att.
som att springa
för livet.
som att jagdöromjagintespringernu.
adrenalinet.
spänningen.
hjärtat som envist skriker
DUNK DUNK DUNK DUNK DUNK.
och man springer.
och man känner inte
tröttheten.
och man märker inte
att man svettas igenom
den vanliga tröjan.
men.
man springer för att
leva.
mitt i natten.
mitt på vägen.
tills tårarna får lov
att komma.
tills man får lov
att skrika.
och man skriker
för att överrösta hjärtat
DUNK DUNK DUNK DUNK DUNK
för att överrösta smärtan
för att överrösta det lilla livet.
parentes.
och kanske ligger man
i blött gräs.
skriker.
(fanjävlahelvetesfanskapsjävelskit)
och väntar på att
någon ska hinna ikapp.
och ikapp
hinner han.
och bredvid lägger han
sig.
men.
han förstod aldrig
dethär
med självbevarelsedrift.
slut parentes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag bloggtrakasserar, jag vet. men vet du hur grym du är? läst din blogg jättelänge nu och jag är helt fast. den är så sjukt jävla bra! sluta aldrig skriva, du har verkligen talang. och rita kan du också! du borde slå ihhop de där två på nåt sätt.
pok!
förstår inte hur du kan skriva så bra. det är sanslöst ju. alltid lika fint formulerat.
tack hörni. vad glad jag blir.
anonym: jobbar på det. att slå ihop, that is.
Skicka en kommentar