snöat in på
tove jansson.
dricker kaffe
har ont i huvudet
(sjättedageniradmenvemräknar)
och läser läser läser.
när jag kommer till
det osynliga barnet
börjar jag
gråta.
såklart.
kunde ju aldrig läsa
den
utan att gråta.
och det vet jag.
jag vet ju det men
ändå läser jag
och jag ser hur
muminfamiljen sitter
och rensar svamp
och höstluften
åh höstluften!
och
stackarslillaensammaosynligabarn.
kunde ju aldrig läsa
den
utan finlandssvensk
dialekt.
i mitt huvud
låter det
fantastiskt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar