grissjukan

okej.
jag vaknar upp
med
helvetesjävlafanskapshuvudvärk.

efter fem minuter i
vaket tillstånd
nyser jag.
tre gånger.

och kroppen känns
mer som
sju svåra år
än som en kropp.

snorar
och snyter mig.
tycker att det är
hemskt jättesynd om mig.

och så slår det mig
att jag antagligen fått
den där
grissjukan.

alltså.
jag har ju alltid
haft lite
hypokondritendenser.
(har till exempel haft
varenda vetenskapligt
upptäckt form av cancer)

det här med att vara
medveten
om sin hypokondri
är ju lite farligt
tänker jag.

för blir man verkligen
sjuk
eller inbillar sig att
man är det
så finns det en liten
ohypokondrisk och normal
del av en
som förnekar det.

och ibland
som nu
lyssnar man hellre på den.

tänk så går jag
och har
grissjuka
men lyssnar på
ohypokondriska vendela
när jag egentligen
för en gångs skull inte
borde.

för grissjuka
känns ju mer sannolikt
än mjältbrand
eller hjärntumör
eller hudcancer.

hade jag inte varit
så rädd
för telefoner
så skulle jag ringt
den dära
sjukvårdsupplysningen.