paraply

en gång
typ i mitten-början
av juni
kanske den nionde
var vi på
popklubb vid
järntorget.

det var massa folk
och billig öl
men jag var redan
lite för full
och hon med
men vi skulle träffa
folk där.
hon skulle träffa honom.

och hon sa
vendela jag vill inte
träffa alla hans vänner
och prata och presenteras
och visas upp.

och jag sa
okej.

tog med henne ut
kedjerökte
och spelade
paraply för henne
om och om igen
och hon lutade huvudet
mot min axel
sen kysstes vi
och helt plötsligt
var hon borta.

helt plötsligt ett
sms.
han hade gått.
hon hade sprungit
efter.
och förlåt.
alltid förlåt.

jag insåg att
jag kunde sitta där
med mina luckies och min ipod
och spela låt efter låt
som skulle betyda något.
men det fick henne inte
att stanna.
det fick henne inte att
någonsin välja mig.

när hon var kär
spelade inget annat roll.
och hon är en sån
som alltid är kär.

så jag knuffade undan
random påträngande karl
fimpade på hans
sommarjacka
och gick hem själv.
igen.