blixtar

alltså.
börjar seriöst
ifrågasätta min mentala
hälsa.
att jag kanske blivit
tokig på riktigt nu.
om jag kanske behöver
ett mentalsjukhus.

för såhär.
när jag vaknade
imorse hittade jag
en lapp som jag måste
ha skrivit inatt.

det står:

"tror att jag blivit tokig på riktigt. som de där tanterna på spårvagnen som pratar för sig själva.
anledning ett:

drömmer att jag sover och att jag då drömmer att rebecca kommer och lägger sig bredvid mig i sängen och ber mig vakna upp. sover vidare. sen kommer en karl jag aldrig har sett och lägger sig i sängen med en massa vinglas i handen. då vaknar jag och inser att jag har kakor i ugnen som håller på att brännas. linnéa kommer på besök, berömmer rebeccas tändsticksaskar. jag ber om ursäkt för de brända kakorna. vi går ut i min sommarträdgård genom en av dörrarna, men kommer egentligen till någon annans trädgård. klappar katter som är elaka och rivs. glaskillen kommer och en vän till honom. linnéa försöker få honom i säng (glaskillen). sen ska de gå, glaskillen säger att han jobbar på mcdonalds på liseberg. linnéa vill inte ha honom mer. alla går hem och bestämmer sig för att komma tillbaka imorgon. ingen kommer.

anledning två:
min hallskärm skjuter blixtar genom hela hallen. som såna där på himlen eller såna där fotoblixtar. vet inte om det är på riktigt men tror det. är nästan helt säker. eller så hallucinerade jag."

och.
det är det där
sista
som är läskigt
på riktigt.
som gör att jag
inte vågar somna
och som får mig att
tro att jag blivit tokig.

för jag minns det.
vet att jag var vaken.
tänker att min lägenhet
kan vara hemsökt.
eller så är jag galen.
eller så är det en förvarning.
om jordens undergång
eller min.

åh.