ritaritarita

kan rita igen.
upptäckte det
igår natt.

för såhär är det.
när jag drabbas
av ritkramp.
att jag blir illamående
bara av att tänka
på rita.
mina händer orkar
inte hålla i
pennan.
jag blir katatonisk.

och så när det släpper.
som om jag inte
kan sluta rita.
som om det
ersätter syret
i luften.
som om det
är det enda som
håller mig vid liv.

som om jag dör
utan rita.
och alla idéer jag har
kommer dö
om jag inte får ner
dem på papper.

nu.