snusen

tänker mig det
såhär.

vi kommer ses
stöta på varandra
av en händelse
om sådär en tio år.

det skulle vara
nästan sommar.
han iklädd ett linne
och en tunn kofta.
byxor som är lite
upprullade.
jag i någon ful
ogenomtänkt klänning.

och han skulle ropa
mitt namn
som var så fantastiskt
en gång.
och jag skulle vända mig
om
och se honom.
sedan skulle jag ge honom
en märklig kram.

han säger något
om kaffe
fast han egentligen
inte har tid
och jag säger ja
för jag har aldrig kunnat
säga något annat.

sen skulle han fråga.
om jag träffade någon
efter honom.
om jag har barn.
om jag började tycka om
livet.

och jag skulle
fråga honom
samma saker.
kanske skulle jag
till och med
våga nudda hans armar
som jag gillade så.
innan han går.

den här lilla
scenen
roar mig mycket.
jag har bara ett enda
kort på honom.