som om ingenting

jag känner mig aldrig
så hel
som när någon annan
håller i mig.

det var dag
och sen blev det kväll
och så till sist natt
och vid nästa gryning
var jag så hel att jag
inte kunde se ett spår
från mina igenlimmade sår.

och så rivs de upp.
det hälls aceton i dem.
jag bäddar rent mina
lakan men struntar i att
städa min lägenhet.
gårdagens smink är
i hela ansiktet men inte
runt ögonen.

bjuder på kaffe
och ett hejdå.
duschar
och vet inte hur jag
ska vara eller bemöta.

så många timmar sen
och jag kan
fortfarande inte
samla en enda tanke.