the halsfluss II

och där kom
febern också.
lägligt.

fattar inte varför
jag mår illa
heller.

the halsfluss

mmm.
älskar min kropp.
den är så spännande
och man vet
aldrig
vad den ska hitta på.

imorse till exempel.
då bestämde den sig
för att skaffa lite
halsfluss.

det tog mig två timmar
(TVÅ TIMMAR! TVÅ! TVÅ!)
innan jag kunde
prata.

och ont gör det
och äckligt är det.

och såklart
den dåliga tajmingen.
alltid den dåliga.

så jag får dricka mitt te
läsa min bok
lösa mina korsord
och se på mina filmer.

egentligen borde jag väl
gå till sweet vårdcentralen.
orkarinte.

orkar ta sjukbilder
däremot.

klippångest

idag har jag varit
hos frisören.

antar att jag inte berättat
om min lilla
frisörfobi.
den är inte nådig.

jag har i allmänhet
ganska svårt
för att lämna över kontrollen
till någon annan.
är så rädd för att allt
ska bli fel.

vanligtvis är jag också
lite rädd för att
säga ifrån.
den kombon
alltså kontrollbehov
plus
rädsla för att säga ifrån
gör inte för ett
ultimat frisörbesök.

jag måste alltid välja
mellan att vara
kontrollerande arga tjejen
och mesen som bara
säger att allt är bra.

idag var jag kontrollerande
tjejen.
tror till och med att
jag skrämde tjejen lite.

jag: du klipper inte EN MILLIMETER
mer än nödvändigt, okej?
frisörtjej: nej nej jag lovar verkligen du bestämmer!

vet ju att jag borde ha
gått till min härliga
tantfrisör i majorna.
hon är den bästa jag vet.
man blir inte bara
klippt där.
man blir lycklig.
lilla exentriska finfrisören
billan.

lattemöten

är i majorna.
ser bebisskor på väggen.
tänker att om kanske
några år
så kommer vi tre
kanske ha barn
kanske ha man
kanske ha lattemöten
på något kafé nånstans.

tänker att det känns
så långt borta
och att vi är ju så unga
och allt så långt bort.

eller så är jag bara
för full.

tror att jazzhuset ringde.
det väntar på oss.
i vanlig ordning.

skadekontroll

jag har inte så mycket
att skriva.
inget att säga
egentligen.

imorgon tidigt
tar jag tåget igen.
och det känns.
det känns nog okej.
mest känns det
bara.

jag tvingar mig själv
att rita.
jag tvingar mig själv
att gå ut.
jag tvingar tvingar tvingar.

och vad blir någonsin
bättre av det?

jag tvingar mig själv
att åka tåg.
för att jag måste träffa.
måste måste måste.

och alla själlösa jävla
porträtt.
alla själlösa.
en maddafakking hög
på
ett maddafakking skrivbord.

den här själlösa
jävla bloggen.

i'm young and i'm underpaid

när man varit duktig
en hel dag
(jobba träna plugga)
så tycker jag
att man kan unna sig
lite alanis:

komsi

antagligen alldeles
för tidigt
för det här men:

kom hem.

sibirien III

det måste va inflammation i luften
ingenting, ingenting finns i skallen
och snön är ren innan den nuddar marken
jag vill ha allt innan det nuddar marken

sibirien tar mig
sibirien tar mig när det är kallt
jag borde va lycklig trots allt

det måste va ett världskrig i min tanke
för den är svår alltid så svår att nå
men min sista bild vi två i vinterlandet
och vi va snö som aldrig nuddat marken

sibirien tar mig
sibirien tar mig när det är kallt
jag borde va lycklig trots allt
sibirien rör mig
han kysser och tar på mig överallt
jag borde va lycklig trots allt

nu är det frost i dina vinterögon
sibirien vackrast av alla drömmar
det måste va morfin i mina sinnen
sibirien du är min sista tanke

(efter att jag träffade
honom har snön legat kvar
och jag tycker
att det är märkligt)

zombietjejen

förbannar mig själv

för det hårda

träningspasset

igår.

träningsvärk

plus kaféjobb

ärlikamed

zombietjej_88.

vad jag vill göra

ikväll:

ta av mig

äckliga jobbkläder.

linda in hela kroppen

i en enda stor

vetekudde.

duscha i två timmar.

dricka te.

vad jag orkar göra

ikväll:

ligga raklång

på sängen

och känna mig

jobbäcklig.

eventuellt orkar

jag trycka

på tangentbordet.

lite halvhjärtat

sådär.

eventuellt.

tvåtusensju

det var tvåtusensju.
det var en vecka
efter studenten.
det var min andra dag
på sjukhuset
avdelning 336.

det var en permission
på grund av
cambridge certifikate.
det var ångest
och framtidstvivel.

det var en rast
och en väldigt liten tjej.
det var en cigarett
och en isbrytare.

det var ett första
hej.
det var solsken.

sen.
det var efter en
sommar som instängd
eller kanske inlagd.

det var en höst
och en vinter
och långa telefonsamtal
och ändlösa fikor
med earl gray och
kameror.

det var en ny vän.
det var solsken.

och det är det
fortfarande.