magnetiska fält

orka ord
när det känns
såhär:

idioten

gör så jävla dumma
saker
när jag är onykter.

tänker
skitsamma.
åker hem och rusar
in på balkongen
(en jag låg med en gång
kallade det för
pensionärskuvösen)
och läser dostojevskijs
idioten.

känns passande
en fredagsnatt
som denna.
då inget blir rätt.

skelögd

har skelat
hela mitt liv.
när jag var liten
trodde jag att det hette
kelögd.
som när man
alltså ja.
kelar.
med någon.

min gamla konstlärare
kallade det
för silverblick.
tror hon försökte
vara snäll.

tycker att det ser
roligt ut.

dancing days are done

det är kallt
i min lägenhet
och jag försöker verkligen
låta bli att frysa.

försöker tänka på
annat.
än kylan.
hur den tränger in.

tänker på ankare
och på hajar.
och litegrann
tänker jag på hur trevligt
det hade varit
att slippa vara ensam
ikväll.
fast det inte känns
som ett måste.
att jag är bra
när jag är
själv också.

är nöjd
och glad
och gillar livet
i stan.

horoskopet

dagens horoskop
enligt gt:

"nu tycks du närmast
dansa i glädjerus
och detta
kan tyda på att du
får höra en
fin kärleksförklaring.
i kärlek är du nummer ett!
vill du testa ett nytt
bantningsrecept
kan det lyckas nu."

det är så himla roligt.
för
det enda jag har fått
idag är ett
reklamblad från en pizzeria.

kortedalalivet

han säger
att jag är iskall.
värmer mig.
jag säger att han
är som ett element.
eller som sin egen
sol.

ber honom sjunga
för mig.
somnar lite varmare.

när vi vaknat
dricker vi kaffe
och jag lyssnar på
när han pratar.
säger inte så mycket.
tycker mest om
att lyssna.

innan han gick
lämnade han en
cigarett.
röker den nu
när jag är ensam.

tänker på
kortedalalivet.

bye bye vinter

det börjar ljusna
i mitt sibirien.
jag kan börja tänka
att det ordnar sig.
att det kommer
bli bra.

i korta stunder
kan jag vara nöjd
med mig själv.
det är skönt.
att pausa lite.
kunna andas ut
och ha tid att ta ett
nytt
andetag.
vissa vinklar får lov
att vara okej.

parentes.
okej.
såhär va.
jag önskar att jag
kunde se gränserna.

jag kan inte sätta stopp.
saker och känslor
tar liksom över för lätt.
jag blir så glad
varje gång jag känner något
att jag struntar i
om det är fel.
jag bryr mig inte om
vem som blir sårad.

jag är en hemsk människa
med goda intentioner.
jag behöver bara någon
som kan säga till
när det räcker.
som kan få mig att
sluta
innan det är försent.
men så funkar ju
inte livet.
slut parentes.

livet är fantastiskt.
hösten är över
och snart även vintern.
de knäckte mig
nästan i år.
och ingen är gladare
än jag.
för våren.
och värmen och ljuset.
och enkelheten.

sömnlös

vid typ halv sex
alltså nollfem trettio
gav jag upp
tanken på att sova.

är bara jättevaken
och inte så
trött alls.
och ingen vaken.
varför är ingen vaken
klockan halv åtta?
borde inte folk
vara påväg nånstans
nu?

så jävla tråkigt
med insomnia.
snart startar jag väl
slagsmålsklubb
och sen mayhem
och sen skjuter jag mig.

hallå världen.
vakna.

piller

och på tal
om p-ord.

satte precis
p-pillret
i
halsen.

p

han sa alltid att
jag pratade för mycket
om poesi.
att jag var
besatt.

han sa att han
föraktade poesi.
på något sätt
fick det mig
att känna
skuld.
skam.
nu vet jag
varför.

han trodde
att jag refererade
till honom
som poesi.
att det var han
som skrev så att jag
blev knäsvag.
att det var honom
jag var besatt av.
hur kunde han tro det?

vad han inte visste var
att man inte
kan överföra något
så stort som poesi
på en annan människa.
ingen människa
kan vara det där.

han förstod inte
när jag i mina brev
lånade från de
som sa allt
bättre.

när jag skrev några rader
från lorca
måste han ha trott
att det var mina egna.

och genast.
"jag föraktar poesi.
jag sysslar inte med sånt."

tror inte det handlade
om förakt.
mest om oförstående.
det gör mig ledsen.

poesi är inte fult.
att genom oförstående
och spelat förakt
framställa det som
något ovärdigt.
det är fult.

och numera
gör det där lilla
p-ordet
ont i mig.