brevet. regnet.

jag skrev ett brev
och
tanken var att jag skulle
posta det.
penna mot papper.
ord.
ord överfuckingallt.


kuvert
adress
frimärke.


fönstret.
gbg-regn.


jag såg hur
regnet
skulle blöta upp pappret
sudda ut orden.


tanken jag hade
briserade.


jag gick hem
och
"fan, det var ju viktigt.
ett viktigt brev."


lade det längst ner
i lådan
som har hans namn i
versaler
på locket.


(ja, jag vet
att regnet bara var en
dålig ursäkt)

you're not the only one with issues!

åh gud.
jag tror jag
dör.

katharsis

det är ganska
typiskt
mig.

alltså
ett plötsligt infall
fick mig att
ringa en före detta
älskare.

älskare 2
på den tiden.
en av alla dem jag
aldrig vaknat
med.

älskare 2 blev
lite för
känslomässigt involverad.
så jag gjorde som
jag brukar.
slutade höra av mig.

men igår.
bekräftelsebehovet höll
liksom på att
äta upp mig och
jag behövde
någon.

ni vet.
man orkar inte
leta efter någon ny
och
man har tröttnat på
det man har.

det var oundvikligt.
vi möttes i
stan.
vi promenerade.
vi pratade ut.
vi gick hem till honom
och låg lite.

sen jävlar.

jag ville hem
så
jag reste mig för
att gå.
han blev vansinnig.
påstod att jag var
"totalt jävla känslokall"
och jag försökte
sansat
förklara för honom att
det inte är så.

det är bara det att jag
inte har
känslor
för honom.

jag tror det är dags
att stryka
älskare 2 från
min lista.
jag tror att det är dags
att hitta en ny
älskare 2.

Herrejisses.

han sa: du är bra men, du är bara en

det är en såndär
smärta
som inte riktigt går
att placera.
för det gör egentligen
inte ont.
det känns bara konstigt
inuti.
i magen.

ikväll känner jag mig
ensam
otillräcklig
FEL.
liksom oduglig.
och det kanske inte
försvinner.

parantes.
Jag insåg att jag är
ett snedsteg
som hon är för artig
för att skratta
åt.

eller så överdriver jag
bara.
slut parantes.

när ni gett dom våld, ska vi ge er kärlek

jag drömde att jag
kände honom.
att jag visste allt
om honom.

att hans första cykel var
blå.
att han svimmade
hos skolsyster en gång
när han var
nio.
att han hade affischer
på drömhus och orup i sitt
pojkrum.

och jag kände till
historien bakom varje
ärr.

jag kunde blunda och följa
de blå bäckarna
som korsade varandra
på hans
underarmar.
jag var familjär med
varenda muskel.
visste precis vart varje
födelsemärke
fanns.

jag kunde avsluta
alla
hans meningar
och jag visste vilken
del av tidningen
han helst läste
först.

jag kände alla hans
humörsvängningar som en
stöt genom mig
och mitt eget humör
följde oftast
hans.

vi hade en perfekt
balans.

jag vaknade och
var lycklig.
tills jag kom på
att det är ju inte riktigt
så.

jag gick upp och
åt en knäckemacka.

var greta garbo gay?

alltså.
jag åker in till stan
och
har inte träffat henne
på minst
ett år.
minst.

och allt blir så bra.
vi parkhänger.
vi går till Flygarns.
beställer två öl
och
tequila (jävla tequila).

sen drar vi till
gretas.
gayklubb.

men påväg dit
arm i arm
kommer det fram ett gäng.
skåningar.
som vill ha pengar
för att strippa.
för att någon ska gifta sig.

vi har fjorton kronor.
någon drar på musik på
mobilen.
skåningen strippar.
vi skrattar.
herregud, östra hamngatan!
vad gör du med folk?

jävla vasaplatsen

tanken var hela tiden
att jag skulle
hem.
när jag väntade på
bussen.
jag ville verkligen
hem.

jag hade sagt hejdå
till alla
och jag hade gått
längs allén.
själv.

det var tio minuter
kvar.
någon satte sig bredvid
och frågade
om vi kanske hade varit
på samma ställe
ikväll.

det hade vi.

vi pratar och jag missar
min buss.
vi åker hem till honom.
pratar.
ligger.
och bäst av allt
vi gör det
utan att någonsin presentera
oss.

på morgonen
sätter han på bright eyes
ger mig en skjorta
och kaffe.
vi röker på hans balkong.
han
säger att jag gärna får
stanna
om jag vill.

men.
jag stannade kvar
hela natten.

trots att tanken var
att jag
skulle hem.

och vi bestämde att
vi inte
på något sätt
skulle försöka kontakta
varandra.
ses vi igen så
ses vi.

och egentligen vet jag
att jag behöver
fler som är som han
i mitt liv.

staden

staden känns
tom.
jättetom faktiskt.
jom om den
saknar något
eller kanske snarare
någon.

i ren självbevarelsedrift
försöker jag
ignorera det istället.
tänker att
staden är jättefull av folk.
det är bara
fel sorts folk.

tar en tur ut på
havet.

eller låser in
mig.

kaffe

av ren lathet
ansåg jag att det var
för varmt
för att springa ikväll.

så
jag tänkte promenera
hem istället.
när jag kommit
över
göta älv-bron och förbi
det som var båtskjul
det som brann upp
för någon vecka sedan
mötte jag
en sms:ande cyklist.

kul
tänkte jag.
skickligt av honom.
sen cyklade han
rätt in i
en
lyktstolpe.
slog sig ganska illa.
blödde
på sitt knä.

jag hade plåster.

nu
ska jag försöka samla ihop
mina tankar.
lägga dem i en
ask.
stänga.
kanske öppna den
en dag
när allt känns förjävligt.

koppar kaffe: 6

hungrig är jag
också.

nattpromenader

åkt båt.
varit på en nästan
öde ö.
åkt mer båt.
väntat.
hängt på frank's lite.
gått på bio.
skrattat.
väntat.

gått lång nattpromenad
med ipod.
blivit stoppad av
en man.

"du vet väl att du kan bli
våldtagen
om du är ute och går sådär."

jag svarade:

"men är det meningen att jag
ska sitta inomhus
bara för att
jag är tjej?"

det bör tilläggas
att jag är ute
och nattpromenerar
relativt ofta.
och mina personliga
erfarenheter
säger mig att det knappast
är farligare
än ett släktkalas.
snarare tvärtom.